Mammor.

Jag är en ganska social person. Babblar på som sista domedagen om ingen annan gör det och är inte rädd för att uttrycka mina åsikter om än det ena, än det andra. Nu när jag är hemma med Milli har jag bestämt mig för att hitta andra likasinnade i stan att umgås med. Projektet går lite trögt dock trots att jag går på både babyrytmik, gymnastik och annat riktat för sådana som jag. 

Jag tror den största orsaken till varför jag inte funnit någon mamma-kompis ännu är för att för det första har jag ganska mycket vänner. De finns inte alla här på orten, men jag ser till att påminna dem om att jag finns här. För det andra är mammor.. farliga. De är en helt egen kategori för sig. De gullas med sina ungar, lägger alla andra före sig själv och speciellt mammor, som tar med sina barn på all världens aktiviteter, sprudlar en viss energi som inte går att smitta av. Den bara finns där. Hela deras liv är deras barn. De skriver upp första gången bebben skrattar, gråter, svänger på sig, fotar alla stunder som går att fånga, bloggar om barnens utveckling och de kan vara dödsallvarliga när det gäller hur man ska behandla, uppfostra och mata sitt barn! De kan hela handboken utantill och tillämpar teorin som en expert. Det finns väldigt lite utrymme för att tämja på reglerna för mammor är bestämda. Envisa kvinnor, som har bestämt att saker och ting ska ske på ett hennes sätt och allt annat är, ibland rent av farligt. Ja nu kanske jag överdriver lite, men jag tror varje mamma kan känna igen sig med att vi har våra egna uppfostringsmetoder och tänker stå fast vid dem. Det är inget fel på det, men jag, som aldrig kommer bli någon mamma-mamma, känner mig ibland utanför bland dessa kärleksfulla varelser som har en guld-värd förmåga att rikta sin energi till sina små kryp. De lever ut sitt liv genom barnen och lägger märke till allt sitt barn gör. 

Jag igen är ett barn som fått ett barn. Jag passar liksom inte in bland de vuxna mänskorna, som tar hand om andra. Jag gör inte allting som det ska utan mera lite ditåt. Jag har inte läst någon bok om hennes olika faser, men trots det verkar vi klara av vardagen. Vi har en dotter som sover bra, skrattar mycket och äter som en liten häst. 

Nej, jag har nog inte varit så aktiv på att söka en mamma-kompis. Främst för att jag inte alltid känner mig som en mamma. Inte sådan som följer regelboken i alla fall. Och skall det bli mamma-kaffen behöver jag nog hitta en likasinnad som inte fått den värdefulla rollen "mamma-mamma". (Innerst inne kanske jag är en smula avundsjuk på dessa fantastiska kvinnor :)) Jag är helt enkelt Strössel, som har en underbar familj där vi lever på allas villkor och gör saker och ting på vårt eget sätt. Nu känner jag för att shoppa vinterrock. Vi ska nog ta en sväng till stan med lillen och checka in utbudet. Laters.  

MhFh