Livet i klänning

Strax innan jul lyckades jag placera mina glasögon under värmefläkt och vips hade jag förstört min ena lins. Efter det har världen varit suddig, inte bara pga den demolerade linsen utan för att mina gamla glasögon också är såpass föråldrade att synen ändrat drastiskt. Jag hade oberoende tänkt införskaffa nya glasögon på våren, men planerat skjuta på det över julen pga alla andra utgifter (läs försäkringar och ett icke-fungerande tanklock). Målmedvetet traskade jag in i affären och började titta efter nya bågar. Försäljaren frågade vad jag kunde behöva och jag berättade läget. Ekonomisk kris, dålig syn och söndrade glasögon. Hon visade en hylla med billigare bågar, jag började prova och plötsligt försvann tanten för att göra annat. Kände mig på direkten både fattig OCH nertittad. Tydligen var jag inte bra nog att betjäna. Kombinationen sämsta tidpunkten på året och skrikande behov av nya glasögon var tydligen int så attraktivt i hennes ögon.. Efter lite provande gav jag upp och kle

Jag uppdaterade min läslista och märkte att allt fler SLUTAR att blogga. Meaning. I need new stuff to follow! Har ni tips på coola bloggar om inredning, style, livsstil eller allmänt flumm? P lease leave a comment and let me know vad du läser :) MhFH

Jag har aldrig lyssnat på poddar. ALDRIG. Det passar inte mig att sitta still och lyssna på andra som babblar. Tills jag hittade en brand new - podcast. Nu har jag alltså snappat upp Ekenäs-tjejernas pod I ärlighetens namn med Dynamiska duon och jag är FAST!  Ni kommer till poden genom att klicka på bilden Jag har alltid gillat Janet. Den ena tjejen av Dynamiska duon. Super tjej med självförtroende, men ändå inte fisförnäm eller arrogant. Förnuftig, men ändå passligt goer. Bjussar på sig själv. Själv ser jag mig själv som ganska passiv och delvis ganska allvarlig. Jag är en grubblare med lite för lite humor. Allting i mitt liv har varit så otroligt seriöst och det har varit mera tårar än skratt. Det som jag gillar mest med henne och hennes familj är att de kan i princip kläcka ur sig vad som helst och skratta åt det. Jag har ju fått känna av under det senaste åren att min bekantskapskrets och familj inte delar samma mörka humor som jag och det är stundvis lite jobbigt. ( för

Här sitter jag då mitt i fnatten och försöker paketera in julklappar. Först ut är dagisfröknarnas små gåvor. Efter att gemensam gåva med de andra familjerna rann ut i sanden fick jag lätt panik. Slutligen köpte jag små nagellack som jag slår ihop med varsin bild på barnen. Och förståss en liten passande text på kortet. Det där med gåvor till dagisfröknarna är alltid en svår sak. Det känns mer som värsta grymma tävlingen om vem som ger dyrast o mest än tanken bakom att tacka personalen. Det är maffiga kassar med märkesgrejer och fina skönhetsprodukter. På första dagiset kände jag mig lätt skit för att jag varken gav något stort eller dyrt. Ganska snabbt bestämde jag mig dock för att inte gå med i denna osynliga tävling. Dessutom har jag inte ens råd att köpa flera tiors julklappar åt mina egna barn, så ser ingen orsak till att överösa dagispersonalen med saker jag inte mäktar köpa. Nej, jag tänker hålla fast vid att köpa små gåvor utvalda med liten eftertanke. De får trots allt lön fö

Jag ogillar att gå till frissan. Det kostar pengar och mer sällan är jag riktigt hundra nöjd med slutresultatet. Idag när det blev tal om smink och utseende med väninnorna började ändå ett litet frö gro inom mig. Frissadags? Jag har alltid varit ganska försiktigt med mitt hår och värnat om det. Kanske lite för mycket. Ingen har riktigt fått göra något ordentligt med det. Jag har inte vågat göra radiakala förändringar och klippa eller färga själv har inte ens kommit i tanken. Före idag. Min favoritfrissa har lång väntetid och ifall jag vill fixa mitt utseende och självförtroende NU så finns det två alt. Endera söka en annan frissa och försöka lita på att det är värt besöket eller så klipper jag själv. Ni kan gissa vilket jag valde. Snipp snipp snipp. Voila. Pannluggen trimmad. Snärtigt. Känner redan hur den trötta tanten i spegeln börjar se mer ungdomlig ut. Kanske jag borde fixa topparna när jag håller på? Jag har ju inget att förlora. Förutom lite hår förståss. Snipp snipp snipp. Sa

Vet ni den där känslan när man får ungarna iväg till dagis i tid, men vet att allting efter det består av minutschema? När man sitter på doonet och försöker få så mycket gjort som möjligt för att man vet att man är borta kommande vecka. Använder alla pauser till att fixa personliga grejer så som betala räkningar. När man springer till bilen för att hinna kurva in efter mjölk före man plockar upp barnen kl.17. Kör upp på gården, hjälper barnen ut ur bilen, börjar skotta snö så länge barnen skriker varenda gång utebelysningen släcks. Lyckas få in de trötta och hungriga barnen. Går hastigt ner till källaren för att lägga på maskin. Kommer upp och tänder tackan. Börjar laga mat. Byter blöja och lakan i sängen så länge gratängen blir färdig i ugnen. Slarvar in maten i kroppen, kanske tom hinner och orkar växla några ord med barnen. Städar undan, tvättar bord, stol o golv. Plockar in i diskmaskin och lägger på den. Går ner till källaren och plockar upp tvätten. Lägger på en ny maskin. Tar u

Det sägs att det finns självständiga personer och de som inte kan vara ensamma. Jag har själv alltid klassat mig som självständig, men mina väninnor brukar ganska tydligt uttrycka sin åsikt om att jag borde vara ensam när ett förhållande spricker. Nu har det gått några månader sedan vi slutade bo under samma tak och jag har haft tid att forma mina egna rutiner. Det mest sorgliga är att mitt liv knappt ändrat. Jag åker ännu runt med flickorna ensam, har min egen ekonomi o talar med mig själv om vad flickorna behöver för kläder eller annat. Med korten på borden kan man nog inte säga att vi levde ett gemensamt liv, det fanns inget vi. Det såg nog alla andra förutom jag. Hela situationen har ju också fått mig att analysera mina tidigare förhållanden. Jag har inte haft den där personen som jag kan berätta allting åt, planera min vardag med och som jag konsulterat vilken soffdyna som är snyggare. Alla mina väninnor som lever i parförhållanden har detta intensiva liv och tom männen jag har

Finns det något jag tycker att är tungt så är det att slita på familj o vänner. Jag löser dilemmat med att bearbeta svårigheter själv. På gott och ont. Det här innebär också att jag är mästare på att stänga ut människor i mitt liv. Den här helgen har handlat om att tänka på mig sj och ännu mer - Uppdatera två personer om hur jag mår. Så jag bokade in mig hos en vän, lets call him gymnasiebekant och drog iväg västerut utan större planer. Igår besökte jag mamma och blev överraskad med en rykande varm och supergod äppelkaka. Vi drack några koppar (läs muggar) kaffe och uppdaterade varandra om de största förändringarna i våra liv. Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till min mamma och trots att vi är så olika så har vi många livsupplevelser som är så lika. Ifall det är något jag lärt mig så är det att det alltid händer och sker i vår familj. Riktigt ofattbart emellanåt. Sådana saker ingen annan familj behöver tampas med. Det som kommer på köpet är att man varje gång blir lite s

Igår fick man igen lite nytt perspektiv på livet. Efter att motgång efter motgång droppade ner i min postlåda (läs inbox) sa jag åt min väninna att det är bara sjukdom eller döden som fattas. Fem minuter skickade min väninna att hennes dotter 3,5 år har gått bort. Orsak? Hjärnblödning. Chock. Jag är ännu idag stum och kan knappt föreställa mig situationen. Det värsta som kan hända föräldrar har de fått uppleva. Jag känner mig inte bara ledsen utan även skamsen över att jag tycker mina egna problem är så gigantiska. Dom är ju inte det. Egentligen. Det känns bara som att allting kommer på en gång och man inte hinner smälta dem eller tänka klart. Jag kan inte alltid hantera dem. Det är ju ändå saker som går att fixa ifall man bara orkar stå ut. Jag försöker föreställa mig situationen att mista ett barn. Redan tanken gör sjukt. Jag vill ju inte tänka på sånt. Det värsta är att ibland behöver man så rejäl chock-behandling som döden för att inse hur bra man egentligen har de. Motgångar ha

Tystnad råder... tyst det är i huset.. Ja, bloggen har haft en riktigt ordentlig paus. Orsak? Jävligt stressig vår (mentalt tung) varpå vi malade oss igenom en ännu sämre sommar. Jag minns att jag otaliga ggr frågade mina vänner vad det är på fel på mig när jag inte kan njuta av livet. Jag borde ha varit on the top of the hill. Slutligen beslöt karn att ta ett drastiskt beslut för att komma ur dimman vi båda seglade i och nu håller vi på o skiljas. Tungt? Ack ja men samtidigt otroligt befriande. Första tanken var att jag misslyckats totalt. Nästa tanke? Bit fast i honom så mycket som jag bara kan. Resultat? Katastrof. Sedan föll jag in i "mitt liv är över" fasen. Nu? Well, jag klarar mig säkert. Jag passar på att göra allt jag glömt göra och vips känns världen lite bättre. Det är nästan som att man är sur på sig själv för att jag slutade göra sådant jag gillar. Det ska man ju absolut inte göra!  Det sägs att man inte ska tvätta byk offentligt, men som många andra som skrive

Ah tusan vad jag har väntat på dessa bröllopsinbjudningar i ÅR och dagar! Och nu ÄNTLIGEN klirrar det i postlådan! Gotta love these ppl! Och tom två överraskningsbröllop :) Im so happpyyyyy! I väntan på de andra fyra som skulle gifta sig detta år :D! MhFh

Vet att jag bombar er med inredningsbilder men det var så super snygg morgon idag! MhFh

Flickornas rum är ju egentligen ganska färglöst i sig med sina vita o gråa väggar, men det känns som att varenda en lite leksak och sak som hämtats in hit är sin egen lilla färgklick för färglöst är definitivt inte. För att det inte ska kännas sterilt har jag också fyllt väggarna med lite ett och annat. Intill sång-, trafik- och jumppapåsen har jag nu lagt upp de nyaste tavlorna. Blinka lilla stjärna har F fått redan tidigare i present och nu fick den några kompisar. Andra goa favoriter F gärna sjunger och nynnar på. Kanske ni också sett barnsångerna på vykort? En riktigt cool liten inredningsdetalj :) MhFh

Vi har en superliten toalett. Med endast en hylla. Dock är den såpass högt att den knappt gör någon nytta. Vi har hela vintern haft toalettpapper och en bordslampa på hyllan men iom att vi aldrig använde lampan kändes den ganska malplacerad. Så när lyktan kom på rea klicka jag snabbt hem den och in i toaletten. Får se hur länge guldet håller sig i :) MhFh

Gubben nämnde i något skede att ifall hela hans familj dyker upp har vi för lite sittplatser i vardagsrummet. Vi märkte också att leksaksförvaringen i vardagsrummet är på tok för lite. Så vi slog två flugor på smällen och införskaffade två pallar med förvaring från det gulblåa varuhuset. Sittdelen kändes dock ganska hård så köpte två billiga kuddar, lite tyg och nitade fast de i "locket". Riktigt nöjd med sittplatserna :) tyget går ju också att byta ifall man tröttnar. Trots pallarna kände jag att det ändå är lite stökigt i vardagsrummet så när jag fyndade en gammal konjaksfärgad kappsäck i toppskick för femman visste jag direkt var den kommer tjäna sig bäst. Bort med locket, nitade fast remmarna och in i tvhyllan. Så fick vi en passlig låda för pussel o spel. Det tar sig :) snart ska det nog bli mysigt i torpet! MhFh

Alla känner vi till att när män blir sjuka blir de otroligt ynkliga. Även i detta hus. Sjukstugan till ära ska jag berätta en liten historia. Mannen märker på jobb att förkylningen börjar bli oumbärlig. Han åker hem klockan två och anmäler åt frugan att hon får hämta barnen. Han anländer hem, dricker lite varmt och kryper ner under täcket på soffan. Han mäter febern. 37.1 grad. Aj aj det här var illa. Sover en stund. Spelar lite på telefonen. Barnen kommer hem. Han hälsar på barnen, men stiger inte upp från soffan. Kroppen är såå sjuk. Mäter febern igen. Nu visar mätaren 37.4. Han hostar och börjar spela lite på telefonen. Blöjan behöver bytas på det yngre barnet. Nyt ei pysty. Ei vaan pysty. Ei millään. Han sluter ögonen och hostar lite. Det börjar bli kaos i huset. Han går upp efter den yngre som inte vill somna. Börjar pussla med den äldre. Igen på soffan. Den äldre behöver ny blöja. Kanske orkar. Orkar nog. Han snyter sig och går o lägger sig samtidigt som den äldre. Termomete

Vi har aldrig ännu klippt håret på vår förstfödda och speciellt sådana här dagar är jag extremt avundsjuk på både färg och den naturliga modellen. Checka slingorna. Bara såå snygga! MhFh

Vi köpte ju hus här senaste år o sedan vi flyttade har allting sett ut som ett enda kaos. Lådor och papper i varje hörn. Det är ingen hemlighet att vi har mycke grejer. En massa skit med känslovärde. Jag är en riktig samlare. Idag när jag sneglade på snyggt inredda rum på instagram slog det mig dock att kanske det inte alls är så farligt som jag tror. Och problemet är kanske inte är mängden grejjer. Snarare plats att gömma allting in i. Gamla femtiotalshus har ju faktiskt inga skåp förutom skrubb och skafferi typ. Och inte har vi skaffat några heller. Borde säkert åtgärda det här. Främst för min egen sinnesro.. MhFh

Jag är nog ussel på att jämföra och köpa t eknik. Det kanske också är en orsak varför jag skjuter fram alla köp tills det verkligen MÅSTE köpas. Det vanliga i dagens läge är att man kollar lite hemma innan man åker till butiken alt. beställer hem. Nå i mitt fall går det till som alltid. Endera köper någon annan den tekniska appareten åt mig o ifall jag måste sköta inköpen sj så går det till som idag. Jag kollade lite innan vilken butik som har en LG. Den förra fungerade prima så kände att jag vill köra ett säkert kort. Körde iväg till butikerna och gick in för att kolla utbudet. Den första butiken hade ingen LG på lager så tackade för den vänliga betjäningen och gick in till grannen. De hade många LGn och till ett hyfsat pris. Sneglade lite på försäljaren som inte hade någon kund o började titta igenom utbudet. Tio minuter senare hade jag gått igenom modellerna o försäljaren ignorerade mig ännu. Tassade iväg till den sista affären. Där va alla andra tydligen också efter en ny telefon s

Jag är på väg och köpa en ny telefon här småningom, men iom att flickorna båda sover dagsömn och jag har en lugn stund måste jag passa på att blogga om ett ämne som kom upp igår.   Det hela började med att Radiokillen T tagit en titt i vår kalender och frågade lite surt " Vem är RICKE?". Ricke är min ljuvliga barndomsvän som råkar fylla år imorgon på vändagen. Att skriva en en kars namn på just den dagen var inte så populärt, men försökte lugnt förklara att jag känt killen sedan jag började gå, att jag tyvärr inte sett honom på 3 år, men att det är enkelt att komma ihåg hans födelsedag av en ganska solklar anledning. Dessutom är Ricke gift sedan en par år tillbaka med en annan kille. Det blev ingen större grej av incidenten, men började fundera lite mera på de här med homosexuella vänner.  I Skavlan igår gästade komikern Allan Carr. Han har fått direkt kritik för att vara för mycket bög? Nu kan man ju fråga sig hur man kan vara för mycket bög, men kritiken riktar sig

Dagens fiilis? Mycket nöjd! Jag var lite osäker på ifall jag lyckas skapa 2 st tavlor utan att de ser billiga ut, men nu när jag sitter här i soffan och tittar upp kan jag inte vara annat än glad. De blev över förväntan. Så nu får de hänga där tills jag tröttnat på dem. Sen är det ju bara att byta bild. MhFh

Jag har länge suktat efter ny konst till hemmet. Dessvärre är min smak en aningen lyxig och tavlorna jag sett på kostar betydligt mer än vad plånboken för tillfället stretchar. Så idag tog jag penseln i vacker hand och skapade en egen tavla. Vilken tur att min gudmor hämtade kartong åt oss att pyssla med! Imorgon bär det av till närbutiken efter lite snygga ramar. Det slutliga resultatet får ni sedan.  MhFh

Gissa vad vi doonar med här?

Det är sällan jag äter kex eller små bröd nuförtiden. Det händer liksom bara inte. Idag fick jag dock en helt grym HIMO på kex. Mjuka American cookies! Ett alt. skulle ha varit att tassa över vägen till butiken men minus 21 dödade tanken ens. Så istället fick det bli till att öppna skåpen och se vad som fanns hemma. O vad mumsigt det blev! Jag brukar inte baka kex, för jag har alltid tänkt att det är så krångligt? Ack nej, det här receptet kommer nog att göras om. Snart :) 75 gram smör, 1,5 dl farinsocker, 0,5 socker, 2 dl vetemjöl, 2 dl havregryn, 125 g hackad mörk choklad, 1 krm salt, halv tsk bakpulver, halv tsk vaniljsocker, 1 ägg. Tillagning: Sätt ugnen på 175 grader. Vispa socker och smör poröst. Låt vila lite så löser sig sockret. Hacka chokladen i bitar och lägg i en bunke och blanda med mjöl, bakpulver, vaniljsocker, salt och havregryn. Blanda i sockerblandningen samt ägget. Rör ihop till en kakdeg. Degen blir rätt fast och kan rullas till små valnötsstora bollar

Äntligen har jag fått upp gardinen i sovrummet. Tycker själv att rummet blivit på tok för romantiskt men tydligen har det här blivit flickornas favoritplats. Smaken är som baken - tudelad!

Minns ni den uråldriga serien ännu? Den går än en gång i repris på tv och jag har hoppat på i säsong 3, som förövrigt är min favorit säsong. Sex and the city har definitivt spelat en stor roll i mitt liv. Precis som Djävulen bär Prada som jag sett 6 gg bara DET HÄR ÅRET. Dvs under år 2016 . Vissa saker får man bara inte nog av. Dessa två urfina produkter har inverkat på hela min personlighet. De har inspirerat mig till att skriva. Skriva skriva skriva. Dagens avsnitt till ära sökte jag fram några gamla blogginlägg. Böt ju blogg en par ggr innan jag stannade vid den här. Först hade jag Helmi som åkte utomlands, en delvis fiktiv historia och sedan skrev jag Killdjungeln. Båda var urkul att producera, men som allt här i livet fick även de historierna ett slut. Jag fastnade som en fluga i lim i ett parförhållande. Där tog också den sarkastiska och tokroliga skrivstilen slut. Jag blev plötsligt tråkig.Jag fick barn och blev rädd om mitt privat liv. Tyckte inte resten av världen behövde kä