Livet i klänning

Hej! Jag är SUPERDUPER EXCITED att få visa er mitt nya tema! Jag har bloggat sedan år 2010, men som många märkt har jag lidit mer eller mindre av en bloggtorka det senaste året. Det har inte bara berott på mitt kaotiska personliga liv utan främst på att jag inte riktigt vetat vad jag skall berätta åt er. När jag började blogga berättade jag om kulturskillnaden när jag var på utbyte i Danmark. Därefter började jag blogga om alla roliga incidenter som skedde mig, egendomliga diskussioner med främlingar på tåg och mina tokiga situationer med män. För lite på fyra år sedan blev jag mamma och därefter har det varit svårt att bygga upp en ny bloggidentitet. Jag kände inte längre för att blotta mitt förhållande, skriva om barnen eller försöka klistra upp en fasad om hur fint hem vi hade. Jag har ändå ett behov av att blogga för att upprätthålla språket och därför är jag ännu mer ivrig för mitt nya bloggtema. Jag brinner inte för att blogga om barn eller kläder för det finns så många som

I lördag fyller jag år. Jag älskar födelsedagar. Det är absolut det bästa jag vet under året (förutom julen) att ställa till med kalas, laga god mat, baka ljuvliga sju sorters delikatesser. Jag kan inte minnas när jag INTE firat en födelsedag med familj och vänner, men i år kommer det inte att ske. De senaste åren har jag skämtat om att ifall jag skulle gifta mig skulle inte mina vänner ha tid att komma på mitt bröllop. Och det är faktiskt just så jag känner just nu. Jag ser inte någon idé i att boka in tre kalas, försöka fixa tidtabeller så att jag hinner umgås med gästerna och baka kakor, som jag fryser ner. Jag är inte intresserad av att ännu ett år få till svar att det är fel dag, fel tid, fel gäster, eller annulleringar för det dykt upp ett bättre alternativ. Så ni få som planerat uppvakta mig face-to-face, tack för tanken. Vi tar det nästa år! This year is all about me.  MhFh 

Det här är en sann historia. För att skydda personerna ifråga har vi bytt ut namn, alla datum, siffror och kännetecken. Dvs står det mörk dam i 50-års åldern i grön skjorta talar vi troligen om en man i blå skjorta, 26 år på nacken och bruna ögon. Idag under kafferasten slank det ut en ung kvinna från en av förmännens rum. Han hälsade henne och blev kvar med ett papper i handen. Något som såg väldigt mycket ut som ett arbetskontrakt. Vi i kaffebordet tittade lite på varandra och spekulerade tyst för oss själva vad som pågick. Väl tillbaka i arbetsrummet började vi fundera med arbets kollegan ifall det kommer att börja någon ny. Så sent som igår diskuterade vi fenomenet att folk publicerar bilder och texter hit och dit utan att fundera på vem som kommer åt faktan. Därmed beslöt vi oss för att testa fenomenet. Får vi reda på vem hon är utan att göra något större detektivarbete, dvs bara på basis av hennes öppna sociala medier? I kalendern fick vi snabbt reda på hennes namn. Facebook be

Efter att några nya barn börjat på dagis så har en av döttrarna fått för sig att det är "ok" att spotta på en annan person ifall man inte får sin vilja igenom. Hon har nog aldrig gjort det, men säger man nej är hon snabb på att inflika "...men då kan jag spotta på dig!". Nej. Ja, alltså det kan du, men nej. Det är INTE ok. Som tur har beteende minskat avsevärt och nu krävs det ytterst extrema situationer att hon ska ta till sig hotelsen, men jag blir ju och fundera ifall det ska gå in i hennes lilla skalle att man inte spottar på andra mänskor. Inte någonsin. Det är ganska mycket upp på tapeten just nu vad offentliga personer får för hotelser och väldigt ofta läser man att folk hotat med att våldta, mörda eller då spotta. Jag förstår att en vuxen mänska i obalans i frustration kan skicka åt någon annan att hen ska mördas eller våldtas ( är man såpass ostabil att man går till hotelser förvånar mig inget), men det här med spottande förstår jag inte. Liksom berätta

När jag blev gravid med min förstfödda försökte jag tänka igenom alla tänkbara situationer jag kunde sättas i. Jag funderade på hur jag skulle klara mig ensam med barn, jag funderade på hurudant vårt parförhållande med hennes pappa kunde bli, jag funderade på hur mitt liv skulle förändras när vi skulle från två plötsligt bli tre. Jag frågade mig själv flera gånger vad som var det värsta som kunde hända mig, förutom att mista barnet, och jag kom alltid fram till samma sak. Att se honom med en annan kvinna.  Jag kunde inte föreställa mig den smärta jag skulle måsta gå igenom ifall han en dag skulle bestämma sig för att vi inte längre skulle vara en familj. Såhär tänkte jag ännu för ett år sedan. Den dagen han lämnade vår lilla familj. Idag vet jag bättre. Det tog mig inte länge att inse att vi inte var en match made in heaven, det var chocken och sämsta tidpunkten på året som fick mitt liv att stanna. Idag vet jag också att det svåraste med att vara skild är inte att se den andra me

SnapChat. So last season. Facebook. Kommunikationskanal för företag. SoundCloud. Still remember that one? Me neither. Företaget kämpar också med stora ekonomiska svårigheter och har utfört större sanktioner för att hålla sig flytande. Bloggar. The thing för 7 år sedan. Idag? No one gives a shit. På marknadsförings branschen måste man hålla sig up to date. 17-åringar slinker in i företag och sopar mattan framför de äldre som suttit för länge på skolbänken. De unga är hot stuff och får finare titlar än vad vi 30 åringar kunde drömma om för tio år sedan. Det gäller att inte förkalkas och sitta fast i gamla teorier. Det vi bestämmer idag är föråldrat imorgon. Det är alltid bra att planera och basera sina beslut på fakta, men sociala medier är ett av de få områden där planering och för laid back - inställning kan göra mer skada än nyttja. Dagens mänskor lever i nuet och de vill veta din åsikt direkt. Inte om fem timmar, inte imorgon eller nästa vecka. Helst redan igår. Här har också d

Idag ska vi tala om ett ämne man sällan talar om, nämligen menstruation. Jag ska inte tala om mängder och färg utan fokusera på PMS (Premenstruell syndrom). När det blir tal om humörsvängningar har jag alltid sagt att hos mig märker man nog inget. Lider inte av något PMS och man märker inte när jag har någon kvinnovecka. Lite stolt och sådär mallig. Ni vet när man vill vara "lite bättre". De som känner mig vet ju dock att det här är allt annat än sant. Jag lider av värre humörsvängningar än gravida kvinnor. Själv har jag klassat det som en dålig egenskap hos mig själv. Häromdagen gjorde min pojkvän dock en helt annan bedömning. Han sa det så klockrent! "Kyllä minä tiedän että on taas kuun loppua. Sä syöt jatkuvasti, sulla on nälkä, mutta et halua syödä mitään, sulla on turvonnut olo, sun rinnat ovat kipeet ja kiukuttelet." Här har jag i femton år försökt intala mig själv att jag har kraftiga personlighetsdrag som humörsvängningar när jag i själva verket endast l

Jag talade med min gamla klasskamrat för några månader sedan och till min stora förvåning öppnade hon sig om att hon aldrig riktigt känt sig bekväm med sig själv. Jag spärrade upp ögonen och lyssnade med stora öron på vad hon hade att säga.  Hon var troligen en av de sista jag sett som osäker. Den kvällen fick mig att fundera på mitt eget liv. Jag skrattade åt min pojkvän under vår Koli-resa under midsommaren att den vandringen var min Australien-resa. Stunden då man bara får gå i naturen med sina egna tankar och fundera på vad man egentligen vill. Eller snarare i mitt fall, leva så som jag vill. Hon la onekligen en snöboll i rullning och den har skapat en lätt känsla jag inte känt på länge. Den känslan kallas lycka.  Sedan barnsben har jag tänkt att karriär och framgång är det jag vill. Det ska vara välfärd, fina titlar och uppskattning. För gör man något annat uppskattas man inte i samhället. Det enda sättet att bli rik är att jobba på som en liten dåre och klättra uppåt i organ

Nu kanske ni funderar vad tusan jag yrar, men idag tittade jag över semesterplanerna och fick helt grym PANIK! När utgångsläget är minutchema i tre veckors tid är det dags att säga nej. Under våren har jag talat med mänskor att "sedan under semestern...", men när "sedan under semestern.." förvandlats till att vi i praktiken borde vara på vift varenda jäkla dag från 7.7 till 31.7 så har jag bestämt mig för att vi gör INGET! Nä, nu ljög jag. Vi ska fara en natt eller två till min andra hälft, MEN utöver det ska jag göra det man bör göra under en semester; rensa blomlandet, springa runt i shorts, bada, baka, läsa, sova och äta sig fet. Och HUR skönt det ska bli! Det som gör semestern en aning utmanande i år är inte alla resor och utflykter man vill göra eller mänskorna man vill träffa utan den här semestern kämpar jag med pusslet "tid med barnens pappa". Med andra ord ska de vissa kvällar och helgdagar befinna sig på en särskild plats. Det här gör att man

Jag är super ivrig och väntar på hösten. Varför då kanske ni funderar när den ljuva sommaren knappt har börjat. Som ni märkt har jag varit ganska gnällig det senaste året på bloggen och jag har haft mycket att fundera på. Sådär kortfattat kan man nog säga att mitt liv har tagit en drastig vändning. Den största någonsin och det har tagit sin lilla stund att smälta "det nya jag". Från att ha planerat göra karriär, blev jag plötsligt mamma, försökte leva ett perfekt familjeliv och bygga upp eget företag. I höstas rasade min värld samman och jag stod med barn, hus, jobb, remont etc i mina händer. Jag har funderat och funderat och försökt ta mod att hopp ur ekkorhjulet. Vad vill jag prioritera, vad är jag villig att ge upp för flickornas skull och hur vill jag helt enkelt leva. Det har handlat om att finna en balans mellan mitt liv och deras och få det att gå ihop med hur man vill bo och vad man vill göra på fritiden. Jag har också fått fundera på vem jag är. Vem är jag? Vad nju

Jag har saknat att åka kollektivt. Det där att måsta koppla av en stund från omvärlden och bara sitta. Doing nothing. Fundera. Reflektera. Kanske läsa. Kanske skriva. Det är vår i luften. Alla är lite piggare, man kan lämna ytterjackan hemma och de extra kilona på magen gör sig ihågkomna och påminner om att det snart är strandväder. Det är flera cyklar i trafiken. Barnen trivs extra länge i parken. Valborg, årets bästa helg - kom och gick. Vi spenderade den i bästa möjliga sällskap och gjorde det hela till en ordentlig barnfest. En liten minisemester på ett dygn gjorde gott. Både för mig och för barnen. Tänk att så lite som 100 ballonger ( för 6,95-,) kan sprida så mycket glädje. Både för barn och vuxna. Vi betedde ju oss som fem år igen. Vad är bättre än det liksom? När klockan slog 18 la vi på televisionen och följde med firandet från Vårdbergsparken i Åbo. "Studenter, våren är här, Lägg på er mössorna". De magiska orden då man får lägga på den underligt symboliska

Några helger sedan när vi var ute och leka med flickorna tog jag äntligen och städade gården. Egentligen fanns det en a4  lång lista på viktigare saker men för tillfället känns det som om att det är vikigare att få en sak ur världen än att ligga på sängbottnet och tycka synd om mig själv. Jag har skjutit på att kratta gården för att jag visse att det skulle bli tungt. Inte fysiskt utan psykiskt. Att kärra bort alla löv, kvistar, äpplen och minnen. Att se på kaoset som bara lämnades på hösten. Den rostiga hammaren på terassbordet, det utdragna måttbandet, läskburkarna, spikarna, plankorna, den mössätna pressun, handskarna ja allt. En dag tog han paus i remonten, men fortsatte aldrig. Ungefär så har vår gård sett ut hela vintern under snön. Det senaste halvåret har nog varit det tyngsta i mitt liv. Jag har fått en liten livsglädje tillbaka och den uppskattningen jag inte fått de senaste fem åren. Samtidigt har jag känt mig mer övergiven än någonsin. Jag har fått hjälp av oväntade

tudiltrelutt. You have a new Tinder-match. Varje gång den här lilla appen håller ljud blir man ju lite småvarm i kroppen och nyfiket funderar "jahaa vem är det då?". Speciellt ifall man inte varit in på dejtingssajten på en stund så är det alltid lika spännande och se vem som gillat en.  Så ni kan tänka er besvikelsen när man öppnar Tinder och konstaterar "men vem fan är du då?"  "- Inga minnen att jag gett dig ett hjärtat..." Nä alltså riktigt så är det ju inte, men det händer ju sig nog att man ibland svepat åt höger utan att egentligen tänka för att ÄR jag intresserad av denna kar, dvs skulle han 1) kunna vara en plastpappa åt mina barn alt. 2) känner jag mig attraherad till denna man?. Här kanske jag borde inflika att jag dejtar en kille och därför inte aktivt söker någon match på tinder, det handlar mera om oskyldigt tidsfördriv en gång i månaden och därför är det faktiskt väldigt realistiskt att man helt enkelt glömmer bort vem man sett och

K-18 | Sex. Det där snuskiga samtalsämnet vi inte talar om, men som alla kommer i kontakt med. Andra mer än andra. Just det ska vi snacka om idag. Känsliga läsare kan sluta läsa nu. Även alla minderåriga kan byta sida. Jag tycker det är ytterst fascinerande hur den här världen styrs av sex. Alla vet om det, men ingen talar om det. Nu talar jag inte bara om arbete och ekonomi utan även om människorelationer. Av våra egna behov och av enbart lust kan man både göra gott och samtidigt så mycket illa. Nu kanske ni kan fundera hur jag spårat iväg på detta tema. Att vara singel som 28 åring är något helt annat till att vara singel som 20. Utbudet är både bredare och mångsidigare. På gott och ont. Som tjuggeåring tänker man inte så mycket utan främst bara knullar runt och tillfredställer sina behov. (Tolka inte det här nu som att jag legat med halva stan, utan sådär generellt sätt). Nu har jag kommit till en ålder då även de tio år äldre "trötta på sina fruar" två barnspapporna vak

Ett riktigt gott nytt år mina vänner! Och ovänner <3 jag antar jag som många andra bloggare har en drös med avundsjuka människor le personer som helt enkelt inte tycker om mig som läser bloggen i hopp om motgångar. Jag tackar för uppmärksamheten :) resten bjussar jag på! Jaha så va ska vi satsa på är 2017?  Iom att 2016 nu var vad det var tänker jag försöka påverka mer hur 2017 blir.  Mitt nyårslöfte: Skratta mer! Mål 1: titta dig i spegeln innan du far hemifrån och le åt dig sj. Det är betydligt roligare att spatsera på stan som glad än butter. Mål 2: träna regelbundet. Hittills har tränande fallit in i en sporadisk svacka så nu ska vi bort därifrån. Mål 3: läs minst 3 böcker. Tror ni jag klarar av det? Det är de små stegen som gör största förändringen. Dessutom håller jag på att bli mitt gamla organiserade jag igen och mindre gnällig. Thats a start. Den största utmaningen är definitivt den ekonomiska biten. Jag har ju alltid klarat mig och trollat med tom de minsta mynten,