Skolskjutsar - ett elände eller snarare en möjlighet?
Skolskjutsarna - ett mycket laddat ämne för tillfället. I Borgå ska barnen byta färdmedel flera gånger innan de når skolhuset, i Raseborg ska barnen gå skogsvägar upp till fem km - ena hållet Skolskjutsar är en fin lyx som har vuxit explosivt de senaste 15 åren. När jag började skolan på 90-talet var det barn över 5 km som fick skjuts. Snart därefter fick barn på första klassen åka ifall de hade farlig skolväg. I dagens läge förväntar vi oss att barnen kuskas från dörr till dörr. Förr fan må ta dem som kräver att ett barn ska gå 1 km eller cykla 2 km. Jag har alltid förespråkat vardagsmotion. Jag kan inte förstå mänskor som tar hissen till tredje våningen och sen kör efter jobbet till utetrappor och springer upp och ner i en halvtimme. Sedan postar de på sociala medier hur jäkla duktiga de är. Really? Barnen får skolskjuts från dörr till dörr, men föräldrarna rusar från jobbet, kör överhastighet för att hinna föra barnet från skolan till hobby a, där hen springer i en timme. Allt f