En styv anka i hönsflocken

Idag har jag spenderat tid med mig och mig. Svärmor hämtade flickan runt lunch så har passat på att klippa till pannluggen, kollat igenom sista rean och njutit av att. Sova. På kvällssidan åkte vi båda till varsitt gym med gubben och skakade lite fläsk. 

Jag har för första gången i mitt liv deltagit i Zumba. Eller melonsalladen. Av 40 kvinnfolk i olika åldrar fanns det EN, förutom jag själv, som INTE bara pink, lila eller orange färgade träningskläder. FINNS det liksom inga andra färger på träningstillverkarnas färgpalett när de designar kläderna??? Nog är det fjolligt när man ska börja designa sportkläder nu också för att de på branschen inte vet bättre. Jag såg nog också lite ute som en anka i mina lätt klumpiga inneskor, som förde gummiljud varje gång jag svingade runt och försökte se lika rörlig och vig ut som alla andra deltagare. Jag var faktiskt enda som erkände att det var min första gång på Zumba, vilket jag inte tvivlar det minsta på - både rörelse, mängden svett och kläder gav en klar vink om att jag tappat bort mig. Rejält! Nej, tror inte det blir så många Zumba gånger för mig, men det var en rolig upplevelse. Fortsätt ni bara som finner det kul, men det var nog inte min gren som ska föra mig till toppform. 

Här får ni kvällsunderhållning!
Tudiluu!



MhFh 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Konsten att koka ris

Framåt, framåt, framåt, framåt...

Ännu en text om ämnet som inte bör diskuteras