När man får upp tränings ivern...

... står man plötsligt minst 68 ggr och ser sig själv i spegeln under en och samma dag. SYNS det redan att jag var och tränade igår liksom? Drar in magen extra mycket för att söka efter magmusklerna, svänger rumpan till och räknar om cellulitgroparna är lika många som i förrgår och spänner armmusklerna i hopp om en liten kula. Ja en liiiitchin förändring kan vi skåda. En synnerlig liten skillnad, men ack så motiverande. 

På nätet finns det otaliga mängder före och efter bilder på människor som bantat och/eller tränar. Titta här, titta där, spända muskler, löst skinn, fast kropp, snygg mage, lös mage, snygg rumpa, hängrumpa m.m. 

Att träna borde ju inte handla om hur man ser ut, utan vara ett kort till ett hälsosammare liv. Ändå blir vi människor besatta av vårt utseende och våra kroppsformer så fort vi inleder en aktivare träningsperiod. Vi fäster oss vid varenda liten millimeters skillnad och nog var det synnerligt beklagligt om omfånget någonstans ökade med fett och inte muskelmassa. Otaliga träningsbloggar visar upp bilder där man knappt ser någon förändring. Under bilderna står det något i stil som "det nya träningsprogrammet ger redan resultat". Gör det? 

Ju fastare kroppen blir, desto mer petnoga träning. Vilket nästan är sjukt för varje kropp är så individuell. Jag tycker det är superbra med träningsbloggar och inspirerande material. Människor som visar att vem som helst kan gå från svag muskelmassa till stark. Bilder som visar verklighet. Det intressanta är hur vi människor fascineras av just bilderna. Ibland mera än av metoder HUR personen lyckades. 

MhFh