Jämställdhet säger de
Vi ska lite tala om vårdledighetsfrågan igen. Ni kan läsa mina andra tankar om stöd-förslaget HÄR.
Småningom bör vår familj börja titta efter dagvårdsplats om jag bestämmer mig för att återgå till jobbet när flickan blir 9-10 månader gammal. Känns väldigt avlägset nu, men tiden går fort och man ska ansöka om plats väldigt tidigt. Idag har jag lagt ner tid på att bläddra i FPAs sidor och räknat vad vi skulle leva på ifall jag skulle välja att stanna hemma lite längre. . I och med att jag nu lever på 40 % av det jag fick tidigare i handen av lönen känns bortfallet av några hundralappar inte så farligt.
Att Radiokillen T skulle stanna hemma är inte ett ekonomiskt alternativ för oss. Regeringen vill ju öronmärka pengarna för att uppmuntra papporna till att stanna hemma, men det är inte alltid så enkelt. Stefan Wallin talar så fint i dagens HBL (26.9.2013) att "pappor går miste om kvantitativ kvalitetstid med sina barn. Regeringen bemöter de här papporna med öppen famn - hur kan ni påstå att det är en kall nedskärning?". Jag kan besvara den frågan. Radiokillen T skulle säkert gärna stanna hemma med vår lilla dotter och det skulle också vara möjligt om jag skulle röra mig i en bransch med samma löneutveckling som hans. Det är nog endast i familjer där föräldrarna har relativt samma lön som jag tror den egentliga valmöjligheten ligger. Förbättra de kvinnodominerade branscherna eller sänk männens lön och vi börjar närma oss ett idealiskt tillfälle för papporna att stanna hemma, men vad är sannolikheten att männen skulle gå med på att jobba i samma omständigheter som vi kvinnor? Jag gillar mitt jobb, jag är redo att jobba för en slavlön i jämförelse med arbetets mängd, min utbildning och flexibiliteten. Då anser jag mig också berättigad till att stanna hemma med mitt barn så länge kvinnornas löneutveckling är sämre och vi inte vill lägga vårt barn på dagis. Kalla mig egoist, javisst, men det är det priset männen får betala.
MhFh
Småningom bör vår familj börja titta efter dagvårdsplats om jag bestämmer mig för att återgå till jobbet när flickan blir 9-10 månader gammal. Känns väldigt avlägset nu, men tiden går fort och man ska ansöka om plats väldigt tidigt. Idag har jag lagt ner tid på att bläddra i FPAs sidor och räknat vad vi skulle leva på ifall jag skulle välja att stanna hemma lite längre. . I och med att jag nu lever på 40 % av det jag fick tidigare i handen av lönen känns bortfallet av några hundralappar inte så farligt.
Att Radiokillen T skulle stanna hemma är inte ett ekonomiskt alternativ för oss. Regeringen vill ju öronmärka pengarna för att uppmuntra papporna till att stanna hemma, men det är inte alltid så enkelt. Stefan Wallin talar så fint i dagens HBL (26.9.2013) att "pappor går miste om kvantitativ kvalitetstid med sina barn. Regeringen bemöter de här papporna med öppen famn - hur kan ni påstå att det är en kall nedskärning?". Jag kan besvara den frågan. Radiokillen T skulle säkert gärna stanna hemma med vår lilla dotter och det skulle också vara möjligt om jag skulle röra mig i en bransch med samma löneutveckling som hans. Det är nog endast i familjer där föräldrarna har relativt samma lön som jag tror den egentliga valmöjligheten ligger. Förbättra de kvinnodominerade branscherna eller sänk männens lön och vi börjar närma oss ett idealiskt tillfälle för papporna att stanna hemma, men vad är sannolikheten att männen skulle gå med på att jobba i samma omständigheter som vi kvinnor? Jag gillar mitt jobb, jag är redo att jobba för en slavlön i jämförelse med arbetets mängd, min utbildning och flexibiliteten. Då anser jag mig också berättigad till att stanna hemma med mitt barn så länge kvinnornas löneutveckling är sämre och vi inte vill lägga vårt barn på dagis. Kalla mig egoist, javisst, men det är det priset männen får betala.
MhFh
Bingo! Här funderas på samma saker och räknaren är aktivt i användning. Slutresultatet blir väl trots kreativitet ändå som i majoriteten av andra familjer.
SvaraRaderaKram, syrran