Hon

De fina bläck-blåa mandelögonen glittrar som stjärnor i lampans sken när de tittar på mig. Munnen ler så brett som kinderna klarar av samtidigt som en droppe saliv klänger sig över läppen och börjar sakta, men säkert, rulla ner längs den smäckra lilla hakan. Hennes små händer rör sig över träleksakerna som pryder babysittern hon gungar i. De granna färgerna fängslar hennes blick alltid då och då. Fötterna sparkar av glädje. Näsan skiftar sött i rött. Hon tittar. Funderar. Ser efter. Nyser kraftigt. Babysittern gungar till och hon skrattar ljudligt. Hon börjar glatt berätta dagens händelser. En liten gäspning smyger sig in i konversationen. Hon sträcker på sig så mycket hon orkar. Det har varit en lång dag. Flickan skrattar till igen. Ögonen börjar slumra till.. Sakta.. Hon kämpar emot. Det enda hon behöver göra att att hålla ögonen öppna.. En stund.. Bara lite till.. Talet dör ut och hon blir tyst.. Ett nytt leende tar plats på hennes lilla näpna mun. Långsamt åker ögonen fast igen.. John-blund kommer på besök extra tidigt ikväll. Jag lyfter upp det lilla barnet i mina armar och kramar om henne. Bara min och hans. Vår lilla söta flicka. Sockertopp. Världens snällaste bebis. Bara vår <3 Imorgon får jag njuta av vår tid tillsammans igen. 

MhFh