ängeln vs syndaren eller kanske "ängeln" vs "syndaren"?

Jag är en syndare! Eller är jag? Jag bjöd några väninnor till oss på lördag kväll och vi valde att BESÖKA BAREN därefter! 

Känner jag för att jag behöver avlasta tankarna, gå ut och dansa med några väninnor så länge dottern spenderar tid med sin far så gör jag det. Då skiter jag i om någon tycker det är olämpligt för att hon bara är fyra månader gammal. Jag gör ju det inte varje helg eller ens varje månad. Hon kommer knappast minnas att jag varit borta några timmar under tiden hon sov. Det handlar ju inte om att supa sig full. För mig är det en annan miljö (som jag definitivt inte behöver se på ett tag igen) där man kan skaka rumpa med väninnorna till musik som någon annan väljer för en, för stunden släcka av alla tanka och bara skratta i takt med musiken. Ett relativt billigt nöje om man håller sig till inträde och en förfriskning. Skillnaden är den att skulle jag gå på zumba eller till en dansskola och ta med en vattenflaska skulle det ses som en hobby. Problemet är plats och tid. Jag valde att gå ut och dansa mitt i natten till en bar där man serverar alkoholhaltiga drycker. BAM! Jag valde att gå ut när min dotter SOV! Till en BAR. MITT I NATTEN! och jag valde visst att dricka två glas skumvin. Helt oacceptabelt. Istället borde jag gå regelbundet på dans två timmar när hon är vaken en vardagskväll och tagit med mig på höjden en vattenflaska. Och betala hälften mera. Oftare.

 Att klandra mig för att jag är borta en halv kväll när flickan mestadels sover tycker jag är att ta i. I alla fall när mitt syfte inte är samma som de flesta andra som går till baren. Bli berusad. Mindre är jag med min dotter om jag går på kvinnogymnastik eller zumba, men då är man ju inte en dålig mor. Jag är en förebild som tar hand om sig själv. Varför kan jag då inte vara en förebild när jag går till baren och dricker med MÅTTA? Visa åt mitt barn att det är helt ok att gå ut och dansa då och då så länge man håller sig till lämpligt beteende? Jag förespråkar inte att man skall springa ute på baren som förälder, men jag anser inte heller att man ska utesluta den eller alkoholen. Våra barn kommer ändå i något skede söka sig till en nattklubb. Min mor har varit ut när jag var liten och det har även påverkat mitt alkoholdrickande till en stor del. Jag skulle aldrig dricka för att nolla, för att jag är stressad och måste koppla av eller för att bli full. Hur många av er kan svara samma? Min mor har visat att man kan ta några och istället njuta av kvällen. Jag har festat och jag har druckit, men ALDRIG planerat att bli full. Ett sunt alkoholbeteende vill jag också att smittar av till min dotter istället för att uppmana henne att pröva själv. Det slutar definitivt med en fjortisfylla i ung ålder. Något jag aldrig prövat på som minderårig trots att jag gick på fester där mina vänner testade sig fram på olika alkoholhaltiga produkter. Innan jag blev myndig hade jag druckit exakt två öl och fem stycken cider uppdelade på två kvällar några månader innan jag fyllde 18. Jag har heller aldrig testat på att röka så såklart jag vill att min dotter ska bli som jag! Sedan om hon blir det är en annan sak, men jag kan i alla fall försöka uppfostra henne så som min mor uppfostrat mig. Jag behöver inte dricka för att vara cool eller en i gänget. Jag har riktigt tillräckligt med vänner ändå. Ibland är ensam stark. 

Jag är redo för utmaningen, men det är viktigt att minnas att även de bästa misslyckas och får "alkoholiserade" barn. Allting kan man inte påverka som förälder, men man kan försöka. Och då tänker jag satsa på att förändra alkoholkulturen istället för att gömma och förbjuda. Så så länge jag vill gå ut och skaka rumpa en gång på ett halv år så tänker jag göra det! Oberoende om ni anser det korrekt eller inte. 

Och en sak till. Jag hade så otroligt roligt så att jag tappade rösten av allt skratt! Tack flickor för härliga diskussioner! 

MhFh