Jag vill inte bo i en miljö där tid kostar pengar
Åh min gamla hemstad! Både min mor och några nära vänner försöker alltid då och då att locka mig tillbaka min gamla hemstad. Idén är inte dålig, men trots allt finns det ändå något som för mig längre och längre bort. Det är inte för att jag anser mig vara bättre än människorna i min gamla hemstad som jag trivs "ute i världen" utan skulle snarare klassa det som en mental flykt. Jag är annorlunda och helt enkelt inte orkar med pr-borna. Där finns allt för mycket utdraget tjafs, som jag får höra om trots att jag inte bryr mig! För att ge er en inblick i mina irritationsmoment ska jag ta upp några exempel.
Vi börjar med namnfrågan. Kommunerna skall slås ihop och till ingens överraskning kommer man inte över ens om vad den nya kommunen ska heta. Speciellt gillade jag SFPs argumentation "om det inte heter Pargas finns det inget Pargas längre".. Note to everyone: Pargas (eller nuförtiden stadsdelen Pargas i Pargas är en ö och jag tvivlar att en ö plötsligt kan bli utan namn?). Slutligen bestämmer man sig för en kompromiss: Väståboland. Vettigt tycker jag. Ett vackert neutralt namn. Men trots massiva marknadsföringskostnader slutar ju inte striden här. Istället samlar de isolerade Pargas-öborna en namninsamling, som kräver en "billig" folkomröstning om namnet. Slutligen, 2 år efter kommunsammanslagningen, byter kommunen namn till Pargas. Man blir ju snurrig i bollen när tidningen på ena sidan skriver "Pargas-borna kräver lägre hastigheter" och på nästa "Veterantillställning ordnas på fem platser i Pargas". Det förstnämnda handlar om stadsdelen Pargas i Pargas och den andra om kommunen Pargas. Great.. Enkelt och LÄTT!
Så slutligen blev hela kommunprocessen en utdragen skitdebatt. Det ska inte ta upp till fyra fem ÅR att bestämma ett NAMN! Bebisar ges namn på någon minut och det lever vi med hela livet utan att de flesta av oss ifrågasätter våra föräldrars tankar.
Det andra tjafsobjektet är tandvårdscentralen. Otroligt drama och massiva skrivelser i tidningarna där man skymfar varandra och tar tag i minimala detaljer och personliga argument, som inte har NÅGOT MED FAKTA att göra! Av allt jag läst har 10% varit argument baserat på undersökningar och analyser så länge resten ha bestått av ledamöter och kommuninvånares SUBJEKTIVA ÅSIKTER. Vid det här skedet orkar jag inte ens öppna blaskan Åbo Underliga rättelser längre för jag är trött på den eviga debatten. Diskussionen började några år sedan och pågår ännu.
Mitt tredje exempel är rektorn i Våno skola. Det misshandlade barnet lider, rektorn lider, staden lider, JAG lider! Nu har fallet behandlas i FYRA år och en del av kommunens representanter vill fortsätta rota i fallet. Behöver jag säga mer?
Som ni märker har alla fall något gemensamt. För att ta ett beslut, för att inte tala om att acceptera beslutet eller avsluta en debatt utan vinst tar det TID, ENERGI och PENGAR, Tyvärr dessa tre i en negativ kombination. Jag kanske flyr mina skyldigheter genom att flytta långt bort och ignorera problemen och istället kritiserar dem på avstånd, men en människa måste ju hålla i sin mentala hälsa. Jag skulle inte klara av att bo i en omgivning där det tar evigheter att fatta ett beslut. Så därför låter jag de lyckliga människorna, som blivit kanske en aning blinda för de ibland skrattretande debatterna, i den här delen av landet behålla sitt en aningen gammalmodiga styrelsesätt och jag kan koncentrera mig på för mig viktigare saker: How to make money!
MhFh
Kommentarer
Skicka en kommentar