Sex and the city
Minns ni den uråldriga serien ännu? Den går än en gång i repris på tv och jag har hoppat på i säsong 3, som förövrigt är min favorit säsong. Sex and the city har definitivt spelat en stor roll i mitt liv. Precis som Djävulen bär Prada som jag sett 6 gg bara DET HÄR ÅRET. Dvs under år 2016 . Vissa saker får man bara inte nog av. Dessa två urfina produkter har inverkat på hela min personlighet. De har inspirerat mig till att skriva. Skriva skriva skriva.
Dagens avsnitt till ära sökte jag fram några gamla blogginlägg. Böt ju blogg en par ggr innan jag stannade vid den här. Först hade jag Helmi som åkte utomlands, en delvis fiktiv historia och sedan skrev jag Killdjungeln. Båda var urkul att producera, men som allt här i livet fick även de historierna ett slut. Jag fastnade som en fluga i lim i ett parförhållande. Där tog också den sarkastiska och tokroliga skrivstilen slut. Jag blev plötsligt tråkig.Jag fick barn och blev rädd om mitt privat liv. Tyckte inte resten av världen behövde känna till min vardag längre. Men är det faktiskt så att så fort man stannar hemma med några avkommor stannar livet till och spänningen avtar? Varför slutade jag filosofera och fundera på livets stora frågor?
Ännu i april 2012 har jag filosoferat om det här med förhållanden. En stor gåta i mitt liv på den tiden. Ganska kul egentligen när man tänker att mindre än fyra år senare sitter jag på Radiokillens soffa i vårt hus där våra två små döttrar sussar sött i sina sängar. Korrigering. L i sin spjälsäng och F i VÅR. Vill ni läsa inlägget kan ni klicka HÄR.
Jag trodde alltid att jag skulle bli gammelpiga. Dö ensam. Utan barn. Göra karriär. En sak hade jag rätt i. Idag gör jag karriär. Som supermamma. Nu har jag varit hemma med båda döttrarna i över ett halvår och jag kan klassa mig som en stjärnmamma. Det borde inte vara en ovanlig konst att koordinera vardagen med två barn, butiksresor, städning av huset, matlagning och hobbyn, men eftersom det endast finns två andra mammor i min bekantskapskrets med samma "börda" tycker jag vi förtjänar en extra klapp på axeln. Vi ÄR ju toppenkvinnor. Säg vad ni vill där.
Där har vi säkert också svaret till varför jag slutade filosofera. Jag fick barn som underhåller mig och min hjärna. Och där gick den ron. L vakna. Cya!
MhFh
Dagens avsnitt till ära sökte jag fram några gamla blogginlägg. Böt ju blogg en par ggr innan jag stannade vid den här. Först hade jag Helmi som åkte utomlands, en delvis fiktiv historia och sedan skrev jag Killdjungeln. Båda var urkul att producera, men som allt här i livet fick även de historierna ett slut. Jag fastnade som en fluga i lim i ett parförhållande. Där tog också den sarkastiska och tokroliga skrivstilen slut. Jag blev plötsligt tråkig.Jag fick barn och blev rädd om mitt privat liv. Tyckte inte resten av världen behövde känna till min vardag längre. Men är det faktiskt så att så fort man stannar hemma med några avkommor stannar livet till och spänningen avtar? Varför slutade jag filosofera och fundera på livets stora frågor?
Ännu i april 2012 har jag filosoferat om det här med förhållanden. En stor gåta i mitt liv på den tiden. Ganska kul egentligen när man tänker att mindre än fyra år senare sitter jag på Radiokillens soffa i vårt hus där våra två små döttrar sussar sött i sina sängar. Korrigering. L i sin spjälsäng och F i VÅR. Vill ni läsa inlägget kan ni klicka HÄR.
Jag trodde alltid att jag skulle bli gammelpiga. Dö ensam. Utan barn. Göra karriär. En sak hade jag rätt i. Idag gör jag karriär. Som supermamma. Nu har jag varit hemma med båda döttrarna i över ett halvår och jag kan klassa mig som en stjärnmamma. Det borde inte vara en ovanlig konst att koordinera vardagen med två barn, butiksresor, städning av huset, matlagning och hobbyn, men eftersom det endast finns två andra mammor i min bekantskapskrets med samma "börda" tycker jag vi förtjänar en extra klapp på axeln. Vi ÄR ju toppenkvinnor. Säg vad ni vill där.
Där har vi säkert också svaret till varför jag slutade filosofera. Jag fick barn som underhåller mig och min hjärna. Och där gick den ron. L vakna. Cya!
MhFh
Kommentarer
Skicka en kommentar