maskulint vs feminint

Jag är på väg och köpa en ny telefon här småningom, men iom att flickorna båda sover dagsömn och jag har en lugn stund måste jag passa på att blogga om ett ämne som kom upp igår.  

Det hela började med att Radiokillen T tagit en titt i vår kalender och frågade lite surt " Vem är RICKE?". Ricke är min ljuvliga barndomsvän som råkar fylla år imorgon på vändagen. Att skriva en en kars namn på just den dagen var inte så populärt, men försökte lugnt förklara att jag känt killen sedan jag började gå, att jag tyvärr inte sett honom på 3 år, men att det är enkelt att komma ihåg hans födelsedag av en ganska solklar anledning. Dessutom är Ricke gift sedan en par år tillbaka med en annan kille. Det blev ingen större grej av incidenten, men började fundera lite mera på de här med homosexuella vänner. 

I Skavlan igår gästade komikern Allan Carr. Han har fått direkt kritik för att vara för mycket bög? Nu kan man ju fråga sig hur man kan vara för mycket bög, men kritiken riktar sig mot hans ganska självklara feministiska sida. Han går och talar och hela han är inte något som vi i samhället klassar maskulint. Han själv förstod inte hur "bögig", ifall man får använda det ordet, han var innan han såg sig själv på en hemmavideo och blev förskräckt av t.ex. den ganska gulliga och pipiga rösten. Då förstod han också hur andra hade sett honom hela livet och den bilden var definitivt inte samma som han hade om sig själv. 

När jag var liten hade jag två killvänner som många vuxna talade om att "han kommer bli bög".  (Här kan man ju också fråga sig att kan man bli bög eller är man bög). Orsaken? Killarna pysslade, lagade smoothies, bakade, tycker om ordning och reda, klädde sig snyggt. Ja oändliga så kallade "feminina" orsaker. Nu råkar det sig ju att den ena faktiskt ÄR bög och det är ingen större grej med det. Det jag dock tycker att är lite lustigt att några av mina tjejkompisar lever också tillsammans med en annan tjej och jag har dock aldrig hört att någon av dem skulle ha blivit kallade lesbiska i 11-års åldern fast de hur visade maskulina "tecken". Spelade fotboll, gick med skitiga och lite lustigt fula kläder, brydde sig inte så mycket om varken smink eller dockor. 

Vad är det som gör att vi så "självklart" ser en bög bland alla barnen, men de som senare blir/är lesbiska är svårare att pricka ut. Är feminism ett mera laddat ord och är det mera onaturligt att en kille leker med dockor än att en tjej spelar fotboll och inte bryr sig om smink? Är det mera ok att vara en kille än tjej? För nog är det ju också så att en tjej som sminkar sig och lagar sitt hår varje dag 1,5h får mera skit än en kille som inte duschat på en vecka och går orakad. 

Varför är kvinnlighet such a big deal och varför reagerar vi mänskor just på en viss sorts människor?

MhFh