The world of sex

K-18 | Sex. Det där snuskiga samtalsämnet vi inte talar om, men som alla kommer i kontakt med. Andra mer än andra. Just det ska vi snacka om idag. Känsliga läsare kan sluta läsa nu. Även alla minderåriga kan byta sida.

Jag tycker det är ytterst fascinerande hur den här världen styrs av sex. Alla vet om det, men ingen talar om det. Nu talar jag inte bara om arbete och ekonomi utan även om människorelationer. Av våra egna behov och av enbart lust kan man både göra gott och samtidigt så mycket illa. Nu kanske ni kan fundera hur jag spårat iväg på detta tema.

Att vara singel som 28 åring är något helt annat till att vara singel som 20. Utbudet är både bredare och mångsidigare. På gott och ont. Som tjuggeåring tänker man inte så mycket utan främst bara knullar runt och tillfredställer sina behov. (Tolka inte det här nu som att jag legat med halva stan, utan sådär generellt sätt). Nu har jag kommit till en ålder då även de tio år äldre "trötta på sina fruar" två barnspapporna vaknat till liv. För att inte tala om underleverantörer på jobbet, gamla studiekompisar och väninnors ex-pojkvänner. Jag är inne i en helt ny värld där jag plötsligt måste tänka och fundera efter "är det här smart?". "Kan jag eller någon annan direkt eller indirekt bli sårad av situationen?".

Att tänka rationellt har aldrig varit min grej och jag är känd för att köra över folk som ett ånglok. De som får kliva med på färden tar jag väl hand om istället. Den här situationen är både okänd och främmande. Moralen är ytterst högkänslig och varje speldrag ska vara motiverat och uttänkt. Var går gränsen mellan rätt och fel, när är jag självisk och när omtänksam. Jag vill ju tänka att svart vitt, men är det faktiskt min uppgift att fungera som polis för hur andra gör i olika situationer?

Så hur är det att vara singel i dagens läge? Jag är klart övertygad om att man som singel har i snitt betydligt mera sex än de som lever i parrelationer. Skulle kroppen klara av det skulle man säkert kunna göra miljonbisnes på sex och leva loppan efter att man fyllt 35 när dollarn är inbesparad. Största målgruppen är upptagna män och näst största killar som inte vill stadga sig än. Det är bara att öppna tinder and you know what I mean.

Sådär kärleksmässigt då? Kukkuuuu? Kärlek..kärlek.. kärlek.. WHERE THE F*CK AAARE YOOOUU? Man kan nog påstå att mr the right one lyser med sin frånvaro hos alla singlar jag känner för tillfället. Det är nog inte riktigt vår ännu. Inget vill riktigt ta fart. Allt i sinom tid antar jag.

Ibland tror jag att ensamstående automatiskt installerar sig på att söka sex istället för en livspartner helt enkelt för att det kräver så otroligt mycket mindre energi. Är man lite sugen är det bara att söka en likasinnade (skicka några mess/tinder/ställa sig vid bardisken) och det funkar för det mesta en gång, två eller flera. För att hitta en livskumpan förbränner man både hjärnceller och tid samt måste göra uppoffringar. Såååå jobbigt. Sen måste man ännu ta i beaktande faktorer som har man något gemensamt, har man roligt, funkar kemin, kan man bo tillsammans, har man samma drömmar och allt det där.

Och det där att hitta en likasinnad är definitiv en utmaning i sig. Killarna verkar vara installerade på att ifall de går på gymmet, fotar sig på gymmet, tycker om djur, älskar god mat&vin, tycker om att resa och bär solglasögon på alla fotografier, ja då faller kvinnorna som kägglor. Jag skall berätta en ful sanning. Min perfekt hollywoodfilms drömman har varken sixpack eller djur. Men skit i det ni. Helt klart finns inte min drömman iom att han inte dykt upp fast ja svängt på en hel del stenar sedan jag var 16.

Iofs är jag inte helt övertygad om jag ens vill bli seriös med någon ifall det innebär att han om sju år tröttnar på mig eller jag på honom och vi vill testa på något nytt. Ifall vi nu ska följa den rådande trenden. Man kan ju bara vara endera parten. Den som sårar eller den som blir sårad. 

MhFh