verkligheten bakom kulissen - sammandrag av det senaste halvåret
Jag är super ivrig och väntar på hösten. Varför då kanske ni funderar när den ljuva sommaren knappt har börjat. Som ni märkt har jag varit ganska gnällig det senaste året på bloggen och jag har haft mycket att fundera på. Sådär kortfattat kan man nog säga att mitt liv har tagit en drastig vändning. Den största någonsin och det har tagit sin lilla stund att smälta "det nya jag". Från att ha planerat göra karriär, blev jag plötsligt mamma, försökte leva ett perfekt familjeliv och bygga upp eget företag. I höstas rasade min värld samman och jag stod med barn, hus, jobb, remont etc i mina händer. Jag har funderat och funderat och försökt ta mod att hopp ur ekkorhjulet. Vad vill jag prioritera, vad är jag villig att ge upp för flickornas skull och hur vill jag helt enkelt leva. Det har handlat om att finna en balans mellan mitt liv och deras och få det att gå ihop med hur man vill bo och vad man vill göra på fritiden.
Jag har också fått fundera på vem jag är. Vem är jag? Vad njuter jag av, vad tycker jag om att göra, vad är jag intresserad av? Jag har alltid vetat mina styrkor, men efter att jag blev mamma var jag med vilsen än någonsin. När jag talar med mina väninnor märker jag att de bekymrar sig över barnens utveckling och sjukdomar på en helt annan nivå än vad jag gör. Troligen därför för att när jag funderat mest på vad man ska göra som mamma så har mina väninnor en längre tid önskat sig bli mamma och hunnit skapa en bild av hurudan mamma de vill vara. Jag har tänkt "Överleva". Det här har ju också gjort att jag är ganska chill som mamma. Iaf enligt min egen åsik.
En väninna frågade mig varför jag skriver bloggen. Varför går jag inte hellre hos någon och talar än skriver ut mina tankar och visar min sårbarhet. Bloggen är min andningspaus. Jag har egentligen inget behov av att få en stor läsarkrets eller bli berömd alt skryta på mig själv. Främst tycker jag det är skönt att få skriva av sig, inse hur bra man har det och samtidigt berätta att jag är inte någon superkvinna jag heller.
Bloggar, Instagram, Twitter, Facebook, SnapChat ja alla sociala medier kan visa upp en helt annan bild än vad livet egentligen är. Alla har dåliga dagar och dåliga stunder. Vi har olika sätt att hantera dem, men jag tycker också det är viktigt att säga till när man inte orkar umgås med människor eller när man kanske inte mår så bra.Visa verkligheten.
Under våren har jag umgåtts ganska lite med mina väninnor. Jag har knappt svarat åt dem när de skickat eller ringt. Jag skrev tidigare att jag känt mig övergiven och ensam, men jag har också behövt vara ensam. Få fundera riktigt själv. Det är så lätt för andra människor att berätta hur jag ska lösa situationen eller berätta för mig att jag mår dåligt. Det vet jag redan. Och jag vet att ingen menar något illa, men ifall man inte själv kan se någon lösning känns det mest som propaganda.
Nu har jag dock börjat få ordning på paletten och jag måst säga att fast lösningen är mycket överraskande, känns det så bra. Det känns så rätt. Och när det kommer naturligt utan tårar och ångest, då går man åt rätt håll. Jag kan tyvärr inte avslöja vad jag tagit för beslut eller hur hösten kommer att se ut, men ni kommer att få höra och se. Det enda ni behöver veta nu är att ett kapitel är avslutat och ett nytt påbörjat. Förändringen kommer inte att ske över en natt, men jag känner mig redan betydligt piggare. Allt kommer att ordna sig. En solig dag. Eller varför inte regnig också.
Nu känner jag att det senaste året är färdigt behandlat och vi kan fortsätta livet. Ett lite gladare liv. Jag hoppas ni orkar fortsätta läsa.
MhFh
Jag har också fått fundera på vem jag är. Vem är jag? Vad njuter jag av, vad tycker jag om att göra, vad är jag intresserad av? Jag har alltid vetat mina styrkor, men efter att jag blev mamma var jag med vilsen än någonsin. När jag talar med mina väninnor märker jag att de bekymrar sig över barnens utveckling och sjukdomar på en helt annan nivå än vad jag gör. Troligen därför för att när jag funderat mest på vad man ska göra som mamma så har mina väninnor en längre tid önskat sig bli mamma och hunnit skapa en bild av hurudan mamma de vill vara. Jag har tänkt "Överleva". Det här har ju också gjort att jag är ganska chill som mamma. Iaf enligt min egen åsik.
En väninna frågade mig varför jag skriver bloggen. Varför går jag inte hellre hos någon och talar än skriver ut mina tankar och visar min sårbarhet. Bloggen är min andningspaus. Jag har egentligen inget behov av att få en stor läsarkrets eller bli berömd alt skryta på mig själv. Främst tycker jag det är skönt att få skriva av sig, inse hur bra man har det och samtidigt berätta att jag är inte någon superkvinna jag heller.
Bloggar, Instagram, Twitter, Facebook, SnapChat ja alla sociala medier kan visa upp en helt annan bild än vad livet egentligen är. Alla har dåliga dagar och dåliga stunder. Vi har olika sätt att hantera dem, men jag tycker också det är viktigt att säga till när man inte orkar umgås med människor eller när man kanske inte mår så bra.Visa verkligheten.
Under våren har jag umgåtts ganska lite med mina väninnor. Jag har knappt svarat åt dem när de skickat eller ringt. Jag skrev tidigare att jag känt mig övergiven och ensam, men jag har också behövt vara ensam. Få fundera riktigt själv. Det är så lätt för andra människor att berätta hur jag ska lösa situationen eller berätta för mig att jag mår dåligt. Det vet jag redan. Och jag vet att ingen menar något illa, men ifall man inte själv kan se någon lösning känns det mest som propaganda.
Nu har jag dock börjat få ordning på paletten och jag måst säga att fast lösningen är mycket överraskande, känns det så bra. Det känns så rätt. Och när det kommer naturligt utan tårar och ångest, då går man åt rätt håll. Jag kan tyvärr inte avslöja vad jag tagit för beslut eller hur hösten kommer att se ut, men ni kommer att få höra och se. Det enda ni behöver veta nu är att ett kapitel är avslutat och ett nytt påbörjat. Förändringen kommer inte att ske över en natt, men jag känner mig redan betydligt piggare. Allt kommer att ordna sig. En solig dag. Eller varför inte regnig också.
Nu känner jag att det senaste året är färdigt behandlat och vi kan fortsätta livet. Ett lite gladare liv. Jag hoppas ni orkar fortsätta läsa.
MhFh
Kommentarer
Skicka en kommentar