"... då kan jag spotta på dig!"

Efter att några nya barn börjat på dagis så har en av döttrarna fått för sig att det är "ok" att spotta på en annan person ifall man inte får sin vilja igenom. Hon har nog aldrig gjort det, men säger man nej är hon snabb på att inflika "...men då kan jag spotta på dig!".

Nej. Ja, alltså det kan du, men nej. Det är INTE ok. Som tur har beteende minskat avsevärt och nu krävs det ytterst extrema situationer att hon ska ta till sig hotelsen, men jag blir ju och fundera ifall det ska gå in i hennes lilla skalle att man inte spottar på andra mänskor. Inte någonsin.

Det är ganska mycket upp på tapeten just nu vad offentliga personer får för hotelser och väldigt ofta läser man att folk hotat med att våldta, mörda eller då spotta. Jag förstår att en vuxen mänska i obalans i frustration kan skicka åt någon annan att hen ska mördas eller våldtas ( är man såpass ostabil att man går till hotelser förvånar mig inget), men det här med spottande förstår jag inte. Liksom berättade ingen åt denna person som barn att det inte är ok? Eller får man någon slags tillfredsställande att bete sig som.. ett barn? Spotta. Liksom really? Det var det "bästa" hen kunde komma på?

När dottern drar till sig hotelsen vill jag ju bara skratta. Jag kan ju inte göra det för som vuxen ska jag visa moget beteende och agera som förebild, men nog får jag alltid dra på mungipan och vara glad för att det är såpass illa att det värsta hon kan komma på är att sprida lite äckligt saliv. Såpass genant är det ändå att jag får nog lära henne att det är bättre att vara tyst än att vara narr..

MhFh

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Konsten att koka ris

Framåt, framåt, framåt, framåt...

Silverskedens betydelse