Hur mycket är våra liv värda på sociala medier?

SnapChat. So last season.
Facebook. Kommunikationskanal för företag.
SoundCloud. Still remember that one? Me neither. Företaget kämpar också med stora ekonomiska svårigheter och har utfört större sanktioner för att hålla sig flytande.
Bloggar. The thing för 7 år sedan. Idag? No one gives a shit.

På marknadsförings branschen måste man hålla sig up to date. 17-åringar slinker in i företag och sopar mattan framför de äldre som suttit för länge på skolbänken. De unga är hot stuff och får finare titlar än vad vi 30 åringar kunde drömma om för tio år sedan. Det gäller att inte förkalkas och sitta fast i gamla teorier. Det vi bestämmer idag är föråldrat imorgon. Det är alltid bra att planera och basera sina beslut på fakta, men sociala medier är ett av de få områden där planering och för laid back - inställning kan göra mer skada än nyttja. Dagens mänskor lever i nuet och de vill veta din åsikt direkt. Inte om fem timmar, inte imorgon eller nästa vecka. Helst redan igår. Här har också dagens medier en stor utmaning. Hur ska de hinna producera text och korrekturläsa i den takt vi läsare förväntar oss?

Varför tror jag att unga klarar av att vara online hela tiden?
Unga har sällan familj, hushåll, jobb och annat som gör att man sitter fast i "måsten". Det är enkelt att leva genom Instagram-rutan när ingen blöja ska bytas, tvätt ska hängas upp eller ogräs rensas. Jag tror också att ungdomar är mera vågade än vad vi äldre är. De funderar inte så mycket på materialet eller hur personliga grejer de publicerar. Vi äldre (nu låter det som om vi skulle vara helt seniorer) är mer tillbakadragna och funderar på hurudan bild vi vill ge om oss själva. Kan materialet skada oss? Den bild vi publicerar idag, hurudan effekt har den om tio år?

Sist och slutligen tror jag inte att det är svårt att skapa innehåll till sociala medier. Utmaningarna kommer när man ska få fotfäste. Vem bryr sig egentligen? Är det värt att Twittra, SnapChatta, producera videon till Youtube och uppdatera Facebook ifall det är några hundra som ser det? Eller kanske bara 5 kottar. Vem skapar vi material åt? När blir vi tillräckligt intressanta så att våra egna vänner orkar ge oss ett hjärta eller en like? Att de orkar följa oss. Är det visningarna eller likes som spelar någon roll? Vem vill vi att ska se våra inlägg? Är det de 27 närmaste vännerna eller siktar vi på 200 eller 2000 likes?  Eller skapar vi en egen personlig dagbok som de sociala medie jättarna har rättighet till? Hur mycket pengar månne de ledande husen gör bara på basis av den mängden material som användarna skapar helt gratis åt dem? Hur mycket är vårt privatliv värt?

Det är en självklarhet att företag vill skapa sådant innehåll som gör att de kan kommunicera med sina kunder. De tävlar också om uppmärksamheten med kundernas egna vänners privatliv. Några följer bara företag. Andra bara vänner. I något skede måste man ändå hitta sin egen grej. En del företag väljer en mera offentlig bild, andra ingående posta allting från att vattna blommor till att festa på någon festival med kunderna.

Vad har vi för motiv för att finnas på sociala medier? Allting emellanåt funderar jag varför jag ska publicera en bild om jag redan då vet att väldigt få kommer att gilla den. Främst för att den inte "är bra nog". Varför göra något man inte får bekräftelse för? Är då ett hjärta på Insta bekräftelsen att jag har ett tillräckligt intressant liv för att publicera den där? Så summa sumarum: Ifall jag inte är en jätte stjärna med flera tusen följare - är jag villig att ge gratis bilder på mig och min familj till företag som kallblodigt utnyttjar dem ifall ingen av mina vänner ser dem?

MhFh