Lev din dröm, dröm inte dig bort.

Jag talade med min gamla klasskamrat för några månader sedan och till min stora förvåning öppnade hon sig om att hon aldrig riktigt känt sig bekväm med sig själv. Jag spärrade upp ögonen och lyssnade med stora öron på vad hon hade att säga.  Hon var troligen en av de sista jag sett som osäker. Den kvällen fick mig att fundera på mitt eget liv. Jag skrattade åt min pojkvän under vår Koli-resa under midsommaren att den vandringen var min Australien-resa. Stunden då man bara får gå i naturen med sina egna tankar och fundera på vad man egentligen vill. Eller snarare i mitt fall, leva så som jag vill. Hon la onekligen en snöboll i rullning och den har skapat en lätt känsla jag inte känt på länge. Den känslan kallas lycka. 

Sedan barnsben har jag tänkt att karriär och framgång är det jag vill. Det ska vara välfärd, fina titlar och uppskattning. För gör man något annat uppskattas man inte i samhället. Det enda sättet att bli rik är att jobba på som en liten dåre och klättra uppåt i organisationen. Tanken har ändå känts väldigt avlägsen. Redan därför för att hela filosofin "Sikta mot stjärnorna och du kan nå trädtopparna" verkar så. tråkigt. Varför ska jag konstant drömma och sätta upp nya mål i livet när jag hellre vill njuta av vardagen och leva mitt i min dröm? 

Jag tror att det är bra att drömma och sikta mot saker, men allt för ofta glömmer vi att leva i nuet och uppskatta det vi redan har. Ibland märker vi inte heller att en dröm kanske gått i uppfyllelse, men på ett annat sätt än vad man tänkt sig. Låt mig förklara. Att vara ekonomiskt rik behöver inte betyda att man sitter på en fin position med en fet lön. Det kan innebära att ha en medellön och istället ha mindre utgifter. För rik blir man ju inte med en stor lön. Kan man inte förvalta pengarna rinner de lätt iväg på saker man kanske inte alls märker att man lägger pengar på och man kan vara minst lika fattig som en med minimilön. En dröm kan också vara att bli en professionell fotbollsspelare, men varför lira runt och prestera lågt om man kan bli en mycket mer framgångsrik fotbollstränare? Som mamma vill jag självfallet vara en bra mamma, men det är ju faktiskt ingen annan än mina egna barn som bedömer hurudan mamma jag är (eller samhället har ju alltid sjutton olika åsikter, men ärligt talat, de skiter jag i). Jag vill inte att de minns mig som en arbetsnarkoman som aldrig hade tid för dem. Jag vill vara den mamman de kan berätta allting åt, känner att de kan ha roligt med och som ännu i vuxen livet är deras bästa vän. Så hur kan jag bli en bra mamma? Jag skippar alla normer och är precis mig själv. Mitt mål är att lära dem samma sak. Lita på sig själv, leva livet med misstag på vägen, men aldrig ångra något de gjort. Jag önskar att de blir vettiga medborgare som tänker själv, men jag vill inte tvinga dem till att drömma efter något de inte är bekväma med.  

Det står i mitt årshoroskop att jag i början av året kommer få något jag alltid drömt om, men aldrig tänkt att jag kan få. Min första tanke var att jag kommer att göra ett karriärshopp eller kanske äntligen sparka iväg mig själv och träna. Häromdagen insåg jag dock att jag har precis allting det jag alltid suktat efter, men som jag aldrig trodde jag skulle få. Jag har två friska och härliga döttrar, ett flexibelt jobb med trevliga arbetsuppgifter, ett hus på en liten kulle med egen pulkabacke och i början av året började jag dejta någon som inte längre är någon jag är förtjust i. Han har blivit en av mina bästa vänner. 

Det är bra att ha drömmar och mål, men man ska inte spika fast för mycket hur man uppfyller drömmen för hastigt åker drömmen förbi. Den bästa känslan är inte att drömma. Det är att leva sin dröm. Drömmen kommer aldrig att bli perfekt, men så länge den gör en lycklig så har man styrka att möta motgångar. Sikta mot stjärnorna, men slå inte fast hur du kommer dit för ibland är trappan snabbare än hissen. 

MhFh