Vuxnas attityder kopieras av de små
Barn har inga fördomar. De vet inte vad fördomar är. Deras attityder och hur de beter sig mot andra kommer från oss vuxna.
På midsommaren hände något, i mina ögon, ofattbart. Vår lilla dotter tyckte att hon ville leka med en liten pojke i samma ålder. Krabaten tassade fram, hälsade, skrattade, babblade lite babyspråk.
Titta, hon har hittat kompis, uttryckte sig min mor. Jag vände mig om och log åt våra små kryp som funnit varandra.
Han är sedan fransk, viskade en annan med menande röst. Tonen var nedlåtande och absolut inget jag ville höra.
Och? svarade jag kort tillbaka och brände blicken in i kvinnan.
Kan du berätta vad det har för betydelse? frågade jag ytterligare för visa min ståndpunkt. Mitt barn kallar inte unga damer eller kvinnor för TANTER och mitt barn leker med alla barn så länge de inte gör henne illa.
Jag älskar hur barn kan bedöma faror, i en viss grad, men samtidigt helt utan fördomar och förhandsuppfattningar leka med vem som helst.
Jag läste på ansiktsboken en dag om en släktings son, som har hörapparat.
Killen lekte i sandlådan och några flickor kom för att leka med honom. Det gick bra tills en av flickorna frågade sin mamma varför killen har en manick i örat. Mamman plockade bort flickan från sandlådan och de andra mammorna följde hennes exempel. Pappan till sonen hörde hur mamman förklarade för flickan att pojken är sjuk. Thats it. Förstummad och förbannad stod pappan kvar och knappt trodde sina ögon. Det är skamset att föräldrar inte kan förklara att en del hör sämre och därför behöver en hörapparat, utan istället klassar de pojken som någon slags monster, som deras barn inte kan leka med. Vad är det för fel på att lära barnen att vi alla är OLIKA?!?
Attityder är svåra är förändra, men som vuxen är det vårt ansvar att i alla fall försöka förhindra att skiten rinner neråt till barnen.
MhFh
På midsommaren hände något, i mina ögon, ofattbart. Vår lilla dotter tyckte att hon ville leka med en liten pojke i samma ålder. Krabaten tassade fram, hälsade, skrattade, babblade lite babyspråk.
Titta, hon har hittat kompis, uttryckte sig min mor. Jag vände mig om och log åt våra små kryp som funnit varandra.
Han är sedan fransk, viskade en annan med menande röst. Tonen var nedlåtande och absolut inget jag ville höra.
Och? svarade jag kort tillbaka och brände blicken in i kvinnan.
Kan du berätta vad det har för betydelse? frågade jag ytterligare för visa min ståndpunkt. Mitt barn kallar inte unga damer eller kvinnor för TANTER och mitt barn leker med alla barn så länge de inte gör henne illa.
Jag älskar hur barn kan bedöma faror, i en viss grad, men samtidigt helt utan fördomar och förhandsuppfattningar leka med vem som helst.
Jag läste på ansiktsboken en dag om en släktings son, som har hörapparat.
Killen lekte i sandlådan och några flickor kom för att leka med honom. Det gick bra tills en av flickorna frågade sin mamma varför killen har en manick i örat. Mamman plockade bort flickan från sandlådan och de andra mammorna följde hennes exempel. Pappan till sonen hörde hur mamman förklarade för flickan att pojken är sjuk. Thats it. Förstummad och förbannad stod pappan kvar och knappt trodde sina ögon. Det är skamset att föräldrar inte kan förklara att en del hör sämre och därför behöver en hörapparat, utan istället klassar de pojken som någon slags monster, som deras barn inte kan leka med. Vad är det för fel på att lära barnen att vi alla är OLIKA?!?
Attityder är svåra är förändra, men som vuxen är det vårt ansvar att i alla fall försöka förhindra att skiten rinner neråt till barnen.
MhFh
Helt otroligt! En hörapparat är väl världens enklaste att förklara sakligt. Å så undrar man vart världen är på väg, men om man tycker att ens barn inte kan leka med en som har hörapparat så skall man nog ta en lång titt i spegeln!
SvaraRaderaMorr! Tack att du reagerar hoppas de smittar av sig! :)