Trots att krabaten inte ännu tagit helt del av vårt vardagliga liv i sin egen person, hinner man fundera på ett och annat. T.ex. dop, gudföräldrar och dopgåvor är nu på tapeten. En gammal tradition är att man ger en dopsked med ingraverat födelsetid, vikt och längd, silverskedar, bägaren, smycken och annat värdefullt. Kort beskrivet var silvret förr ett sätt att ge barnet ett startkapital, men hur många tänker på detta i dagens läge? Ger vi ännu en värdefull grej för att barnet ska klara sig eller gäller det mera att ge en tanke? Eller har gåvorna blivit traditionella saker man ger för att det hör till? Traditioner utan den egentliga ursprungstanken? Jag skulle vilja påstå att svaret på frågan "Varför ger du denna gåva?" för de flesta skulle röra sig om "för att de hör till". Det jag skulle vilja att vi frågar oss själva är: Varför hör det till? En liten kommentar till de blivande gudföräldrarna. Vi vill att våra barn får dopsked till dopet, gärna av famn
Jag hade faktiskt helt missat när det var Earth Hour i år! Fast jag var inte hemma så i min lägenhet var allt släckt, så jag kanske är förlåten :P (fast jag använda elbastu på annat håll så kanske inte..)
SvaraRaderaSv: Omg! DET är först en stilmiss ;)
Just kidding. Jag brukar se på Biggest Loser medan jag smaskar gottis. Tror det är värre..