Förlåten trots chokladen på den vita prydnadskudden

Minst en gång om dagen är jag lycklig. Jag kan le, tycka om mitt liv, se det positiva i det negativa. Minst en gång om dagen. Minst en gång om dagen tycker jag också lite extra om gubben. Det kan vara när han plockar ihop leksakerna när jag själv pustar över att jag JUST städat. Det kan vara när han kramar om mig. Alltid då och då säger han något som kan tolkas som positivt om maten jag tillrett. Eller han kanske kommit ihåg att föra ut både skräppåsen i tamburen OCH den på balkongen. Små saker, men ack så glad man blir. 

Idag kom vi hem med flickan efter ett ståhej leksaksparty. Hon somnade på direkten och själv kände jag för att slänga upp fötterna. Radiokillen T hade nämnt tidigare om att handfatet i toaletten drar dåligt. Jag glömde ju förstås att köpa upplösningsmedel igen. När flickan fått torr blöja och slumrat in började T plocka isär rören för att putsa ut all skit. HUR har jag fått såhär händig kar som gör något sånt där på EGET initiativ??? För inte skulle mina tidigare pojkvänner ens tänkt tanken att börja putsa bort gamla hårstrån, babybajs och annat mysigt. Idag tycker jag lite extra om min gubbe. Och jag kan förlåta honom för att han smutsat vår vita prydnadskudde med choklad. 

MhFh 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konsten att koka ris

Det där med att koka ris har aldrig varit min grej. Sedan träffade jag min sambo. Såhär kokar du det godaste riset. Kokt ris (4 port) 3 dl ris vatten Konsten bakom att koka ris är att tvätta riset. Skölj riset tills vattnet blir klart. Detta kräver 6-7 ggr byte av vatten. När riset är sköljt lägger du vatten i kastrullen, ungefär ett finger mer än rismängden. Koka upp under lock. När vattnet kokar lägger du plattan på ettan. Koka på tio min. Flytta sedan kastrullen från plattan och låt kastrullen stå 10 min. Notera att du får inte lyfta locket efter att du lagt det på. Inte ens för att kolla lite. När riset har stått är det äntligen dags att lyfta locket och du har det perfekta riset. MhFh
Läs mer

Framåt, framåt, framåt, framåt...

Tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen Framåt framåt framåt framåt Tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen Lunka på lunka på i min gamla kofta Lunka på lunka på i min gamla kofta Hade jag hade jag känger och galoscher Skulle jag skulle jag aldrig gå i toffler  Finns det något värre än att vakna mitt i natten och höra hur barnvisorna klingar i huvudet? NEJ!  På den  HÄR  sidan hittade jag 115 barnvisor, men jag kände nog inte igen många. Gör ni? Så fort vi kommer till landet i väst ska jag nog gå på jakt efter en sångbok och några böcker som man kan läsa till godnatt saga. Sådana lyser med sin frånvaro i vårt hem och jag skulle ju gärna både sjunga och läsa med flickan. MhFh 
Läs mer

Silverskedens betydelse

Trots att krabaten inte ännu tagit helt del av vårt vardagliga liv i sin egen person, hinner man fundera på ett och annat. T.ex. dop, gudföräldrar och dopgåvor är nu på tapeten. En gammal tradition är att man ger en dopsked med ingraverat födelsetid, vikt och längd, silverskedar, bägaren, smycken och annat värdefullt.  Kort beskrivet var silvret förr ett sätt att ge barnet ett startkapital, men hur många tänker på detta i dagens läge? Ger vi ännu en värdefull grej för att barnet ska klara sig eller gäller det mera att ge en tanke? Eller har gåvorna blivit traditionella saker man ger för att det hör till? Traditioner utan den egentliga ursprungstanken? Jag skulle vilja påstå att svaret på frågan "Varför ger du denna gåva?" för de flesta skulle röra sig om "för att de hör till". Det jag skulle vilja att vi frågar oss själva är: Varför hör det till? En liten kommentar till de blivande gudföräldrarna. Vi vill att våra barn får dopsked till dopet, gärna av famn
Läs mer