Linda inte in barnen i bomull

Idag hittade jag en intressant artikel. Den snurrade på FB och jag bara MÅSTE läsa den. Ämnet, hästar och stall, intresserar i sig inte så farligt mycket. Däremot tankesättet och budskapet bakom exemplet.

Texten kan du läsa HÄR.

När jag gick i grundskolan var jag alltid lite avundsjuk på stallflickorna. Inte för att de valde att städa boxar i de illaluktande stallen eller gick runt i skitiga kläder. Utan för deras passion och styrka. Stallmänniskor har en gemenskap som bara finns där om man vill och kan ta hand om hästar. De är stora djur som kräver både uppmärksamhet, tålamod och mod. Endera älskar man de stora fyrfotade 100 kgs klimparna eller så är man utanför. Det finns också en annan sak som stallflickor har. Nämligen styrka. Har ni sett haban?!? Eller magmusklerna? För att inte tala om RUMPAN! 

Ridsport är något som kostar pengar. det är tidskrävande och när man ger järnet gäller det att lägga all in. Det är väldigt få som kan leva på ridsport i Finland och pengamässigt är det en gren som äter mer än vad den ger. Ändå skulle jag vilja påstå att stallverksamhet är en helt ok hobby. Förutom den fysiska styrkan och gemenskapen, lär sig barnen att göra skitit "doon" (förutsatt att de FÅR mocka skit), prioritera sin tid, respektera djur och andra människor, tränas balansen och sist men inte minst tålmodighet. 

Alla hobbyn behöver tid och engagemang, men rätt tid och rätt engagemang. Stress och uppställda tidtabeller kan underlätta familjens vardag, men på långsikt kan de döda spontanitet och intresse. Vi föräldrar är de som bestämmer takten. Vilket prioriterar ni i er familj?  

Om barnen inte får utöva hobbyverksamhet i sin egen takt och alla delområden så kan vi ju lika bra börja göra deras läxor eller ännu bättre. Gå till skolan och skriva deras prov, för det finns ju en liten risk att barnet inte klarar av provet själv. 

MhFh