Barn har inga fördomar. De vet inte vad fördomar är. Deras attityder och hur de beter sig mot andra kommer från oss vuxna. På midsommaren hände något, i mina ögon, ofattbart. Vår lilla dotter tyckte att hon ville leka med en liten pojke i samma ålder. Krabaten tassade fram, hälsade, skrattade, babblade lite babyspråk. Titta, hon har hittat kompis, uttryckte sig min mor. Jag vände mig om och log åt våra små kryp som funnit varandra. Han är sedan fransk, viskade en annan med menande röst. Tonen var nedlåtande och absolut inget jag ville höra. Och? svarade jag kort tillbaka och brände blicken in i kvinnan. Kan du berätta vad det har för betydelse? frågade jag ytterligare för visa min ståndpunkt. Mitt barn kallar inte unga damer eller kvinnor för TANTER och mitt barn leker med alla barn så länge de inte gör henne illa. Jag älskar hur barn kan bedöma faror, i en viss grad, men samtidigt helt utan fördomar och förhandsuppfattningar leka med vem som helst. Jag läste på ansiktsboken ...