På jakt efter basplagg

Lillfamiljen behövde lite ett och annat så vi gjorde en utflykt till ett köpcenter på lördagen. Radiokillen T gav mig fria händer att titta efter om det fanns något av det jag behövde, så en mycket glad och fri mamma klev in i modeaffär efter affär och gallrade genom kläderna. Ganska snart märkte jag dock att en lätt panik smög sig på. Varken underkläder, sporttröjor eller annat jag verkligen behöver tilltalade mig. Tills jag gick rakt in i en spegel och jag visste varför. Jag tittade länge på figuren som synade mig tillbaka. Svarta skjortans sammetsimitation hade samlat på sig vitt ludd från koftan, jeansen var raka och intetsägande. Håret var helt ok. Sminket hade släppt och skapat svarta ränder under ögonen. Tårarna brände bakom ögonlocken. Jag kände inte igen mig själv. Det var inte för att jag skulle ha sett hemsk ut, men det jag såg var ju inte jag. Totalt otrendig i kläder jag inte kände mig det mista bekväm i. Det här MÅSTE åtgärdas.

Så idag har jag beställt några par byxor varav förhoppningsvis ena paret passar och samtidigt lagt ut plagg till salu på nätet. Jag har tom gått igenom flickans kläder, som jag så ogärna velat göra mig av med, och hittat en hel del säljbart. Man KAN ju inte ha skåpen fulla med kläder som inte används.. Vi har ju köpstopp, men löser det genom att sälja obehövligt först. Fakta är att jag är i behov av nya baskläder som är  riktigt slitna. Speciellt nya byxor som är tillräckligt långa och som inte har hål i rumpan ska bli kul! Ja, allting kan man inte heller snålas med. Och den som inga byxor har, han får går med rumpan bar och det vill jag ändå inte. Därmed ska ni i samma storlek söka er till Syrrans garderob och klicka klicka så att jag får nya byxor! :) 

MhFh