Den hårda vägen - identifiera problemet och analysera framtiden
Som flera av er vet har det varit en massiv omställning för mig att plötsligt bli hemma från jobbet och inte utnyttja mina kunskaper. I en tidning för mammor tog det upp problemet. Enligt redaktören ska man göra följande:
1. Gå en barnvagnspromenad
2. Se livet i ett mikroperspektiv
3. Egen stund
4. Andas
5. Träffa kompisar om du känner att du behöver det
Jag vet inte riktigt var det felade när de skrev den här artikeln. Jag går med vagnen flera timmar. Jag har en massa egen tid när min dotter gillar att sova eller när Radiokillen T leker med henne. Jag andas. Jag träffar vänner. Jag är ÄNDÅ rastlös!
Tipsen ovan är ingen lösning till min vardag. Jag måste ju lösa dilemmat själv. Man kan inte lappa ett hål i golvet genom att lägga en matta på. Däremot började jag bena ut varför jag är rastlös.
Jag skulle aldrig bli mamma. I mitt liv har jag aldrig varit inställd på att ta ett år där man bara "slappar" och tar hand om ett barn. Jag kan ta det lugnt, men jag har haft en grym rädsla för att jag kommer att tappa effektiviteten och inte prestera mitt bästa på jobbet.
När jag återvänder till jobbet behöver jag nog inte vara orolig. Det här året hemma kanske rent av är helt hälsosamt. Jag märker att man inte behöver jobba reven av sig eller sent för en billig peng. Det finns ett liv utanför också. Kort och koncist: Huvudsaken är att det finns ett jobb som man kan koncentrera sig på och lönen kommer på kontot. För att få en firma att rulla behöver man inte prestera 210 när andra kör 70.
"Alla" sa åt mig under graviditeten att jag ska njuta nu för snart är det fullt upp. BULLSHIT! Det finns lugna bebisar. Sådana, som jag fick, som gillar att sova. Det rådet tänker jag aldrig ge en gravid kvinna! Det har gjort mig mera sur än glad.
Istället borde man säga att du får njuta av andra saker när barnet är fött.
Hur vardagen ser ut efter att man blivit hemma handlar mycket om balansen mellan förväntningar och verkligheten. När folk sa åt mig att du kommer att ha fullt upp och bla bla bla tänkte jag "JESS!!". Jag njuter av press och vad kan bli bättre än att få fundera och planera sin vardag. Det folk glömde att nämna var att det kan ta ett halvår innan detta blir verklighet. Nu har jag varit hemma sedan första veckan i april. I still hate it. Besvikelsen är enorm. Min värsta mardröm blev sann. Jag sitter hemma och gör inget. På sommaren fanns inte ens familjecaféer att besöka. Det var nog ingen bra tidpunkt att få barn.
Nu har svärmor introducerat mig en ny hobby och jag tränar på att njuta av saker utan att fundera på hur jag kan förtjäna på det.
Jag har också träffat några vänner sedan länge tillbaka. Sådana som jag håller kontakten med, men ser sällan. Flickorna gav inga råd under graviditeten, de har inte sett mina sämsta dagar och så skönt det var att bara babbla om allting, utan att fundera på om man har förändrats! Inget har förändrats!
Jag har nog ingen orsak till att vara ledsen. Jag kanske inte får allting gjord just den dagen som jag har planerat in det, men So what? Det är en dag imorgon också!
MhFh
Jag tänker vara lika "hemsk" och säga att du ska njuta. Passa på att varva ner lite när du har chansen :)
SvaraRaderaVi har i över en månad haft problem med att få A att äta och sova när hon håller på att få kindtänder, tre på en gång dessutom. Nästan alla tänder har orsakat samma problem hos vårt, hon vill varken äta eller sova. Och när hon är vaken kan hon sätta sig på huk eller lägga sig raklång på golvet och bara skrika.
Man ska ju inte jämföra hur jobbigt det är att vara småbarnsmamma för alla upplever vi ju olika problem som olika svåra. Dessutom så skiljer det ju nästan ett år på våra flickor. Men just nu så skulle jag göra nästa vad som helst för att få sova en hel natt! Och just nu är jag också jätteglad över att hon åt upp alla fruktbitar som hon fick till mellanmål :)
Ordna en road-trip väster ut...
SvaraRaderaJag skulle behöva lite säpina i mitt liv...
Pinklady
Annika, jag förstår att jag borde skatta mig lycklig, men nu sover vi så mycket och "gör ingenting" vilket innebär att jag aldrig riktigt kommer igång och är ständigt trött. Det ska bli skönt nu när familjecaféerna och babyjumppan börjar så att man har något att se fram emot. Tråkigt o höra att A har det kämpigt. Vi får hoppas på att de går om snart och höjer hennes smärttröskel!
SvaraRaderaPinklady, vi ska på namngivningsfest i helgen, så ska se över budgeten sedan. Kanske jag hinner se både Annika och Pinklady?
Jag bjuder på husrum och mat!! :)
RaderaDet är som om jag skulle ha skrivit detta inlägg! Jag vet precis hur du känner dig. Jag älskar också stressen av jobbet och känner hur hjärnan dör bort lite nu när jag är ledig. Jag försöker hitta på annat att pyssla med, sköter om hemmet (städar skåp och ordnar upp), bloggen hjälper, och utan träningen skulle jag inte överleva. Det är viktigt för mig att alltid ha något projekt på gång. Det är alldeles för lätt för mig att bli totalt försoffad.
SvaraRaderaSå som du skriver är vi alla olika och upplever saker på olika sätt. Men, oj vad skönt det skulle vara att bara få vara och bara få koncentrera mig på A! Att inte känna gnatet i bakhuvudet 'du borde skriva på gradun'! Nu kan jag ju dessutom lägga till 'du borde fundera på lektionsplaneringen'! Allting har sin tid och du kommer nog att få projekt där hemma, jag lovar ;)
SvaraRaderaJo, när vardagen löper på bra så blir man nog trött och slö. Jag tyckte också drt var roligt när vi gick på jumppa å cafe, det var veckans höjdpunkter :) nu har vi turen att Knyttis är öppet alla dagar så dit brukar vi passa på att åka de dagar som vi har bilen :)
SvaraRaderani får gärna komma och hälsa på, det är ju enkelt att köra långt med en sovande bebis :)