Livet i klänning

Nu lever vi bröllop ända ut i fingerspetsen. Hur mycket jag än gillar bröllop måste jag erkänna att en liten del av mig väntar på oktober. Majoriteten av mig njuter ändå av stunden. Av glädjen av att få vara del av mina vänners stora dag. Den där 13 h som de planerat i över ett år. Som man lagt timtals ner på. Vi hade ena väninnans möhippa i lördags. Det finns ingen tabell för hur många timmar vi lagt ner på att planera, organisera, fundera och fixa så att allt skulle klaffa. Slutresultatet blev ändå mer än lyckat. Alla var på gott humör, programmet löpte på och det var trötta, men nöjda brudar som la sig halv sex på söndag morgon. Vi körde 1920-tals gangstertema där bruden fick ta reda på vem mördaren var till Dolly Christiansson. Min väninna läser mycket, hon är otroligt klipsk, och är duktig på att fundera och analysera, så det var klockrent att köra ett mordmysterium. Hon klarade det galant med hjälp av telegram och utförliga frågor som överraskade även deltagarna. Igår handl...

Det är med drömmande ögon trötta mammor frågar mig alltid emellanåt vad kul vi hittar på med den bättre hälften när vi är på tumis. Den där egentiden vi har när barnen är hos deras pappa. Trötta mammors våta dröm; egentid. Ja, nu är ju det faktiskt så att jag också är en trött mamma. I regel är det jag som vaknat med barnen om nätterna de senaste fyra åren (deras pappa hjälpte till det första året) så mitt svar är inget mer exotiskt än att jag sover. 90% av stunderna jag är utan barnen städar jag eller sover bort. Jag skulle gärna gå på teater, bio, konserter etc., men i regel är jag för trött för att släpa på rumpan någonstans. Vi köper hem lite god mat, lägger på en film och somnar på soffan. I dagsläget orkar jag inte ens länka runt gården för jag väntar för otåligt på att få sova. Knasigt eller hur? Det positiva är att jag får fyra morgnar i månaden sova ut riktigt ordentligt. Jag kan vrida mig i sängen till kl. 11, äta sen frukost, ta en dusch och invänta barnen kl. 14. Mycket...

Nu ska jag dela med mig av något mumsigt. Den här kakan har blivit mer eller mindre en favorit i vårt hushåll och efter att ha testat många recept har vi lagt ihop vårt eget som innehåller massvis med grädde, mumsig choklad och ingen gelatin. Det är chokladen i sig som håller ihop kakan så räknar du lite fel gör det inget. Kakan blir ganska hög och mäktig, men otroligt läcker. Hoppas det smakar! OSTKAKA MED TRE SORTERS CHOKLAD BOTTEN 75 g mint-kex (Domino, Oreo eller dylik.) 50 g smör FYLLNING 6 dl grädde 150 g mörk choklad (Brunberg) 150 g mjölkchoklad 150 g vitchoklad 3 askar (á 200g) färskost (naturell eller vanilj) 2 msk kaffe 1 msk mjölk Lägg bakplåtspapper i en form Ø 23 cm emellan bottnet och löstagbara kanten. Krossa kexen i en matberedare. Smält smöret och blanda med kexsmulorna. Lägg blandningen på bottnet av formen. Vispa grädden. Smält över vattenbad mörk-, mjölk- och vitchokladen i skilda skålar. Låt svalna aningen. Blanda den mörka chokladen...

Det bästa beslutet jag tagit under hela min livstid är att tappa ner och i princip radera allting från min dag förutom mina döttrar. Sedan har jag sakta men säkert byggt upp relationen med vänner, dagis, jobbet, hemmet, allting som berör mig på något sätt. Jag har ännu många spännande personer jag ska ta upp kontakten med och upplevelser jag vill hinna med, men jag är betydligt mer harmonisk i kroppen. Det finns inte många måsten. Något som är så extremt viktigt med småbarn. På tal om småbarn. Orsaken varför jag känner mig så otroligt skör idag är att min yngre dotter fyller 3. TRE ÅR! Liksom huxflux vart for den tiden?!? När den äldre fyllde tre var hon så otroligt goer och precis som sin syster är lillasyster minst lika rolig. Men när storasyster fyllde år fanns det ännu en bebis i huset. Nu slog det mig att lillasyster blir bara äldre och den söta bebisåldern är snart förbi. Nu börjar de vara stora flickor, som börjar kunna en hel del och man har djupare diskussioner med. Ändå kän...

Min förstfödda fyller 5 i maj. Fem! FEM ÅR! Jag kan knappt fatta att hon är så stor redan! Den yngre igen fyller 3. Så nu sitter jag och gnuggar mig i ögonen och skrapar mig i huvudet; vad ska jag hitta på till deras födelsedagar. Deras far med familj överöser dem med leksaker så jag försöker köpa kvalitet istället för kvantitet. Jag får tacka gudarna för att de är barn som uppskattar innehållet istället för mängder av paket för det gör det också roligare att skaffa något lite större och lite bättre. Som många vet fasar jag också för den dagen vi ska tömma huset så jag undviker att fylla huset mer. Senaste år fick min förstfödda en cykel och en vattenflaska av mig till födelsedagen. Cykeln hittade jag begagnad, men den var i toppskick. Flickan hoppade av glädje och ville genast ut och testa den. Hon skulle nog cyklat hela sommaren, men det var lite problematiskt med en lillasyster som inte riktigt hängde med. Så nu tänkte jag att jag skulle ge eHn Puky åt den yngre. Lillasyster är an...

Idag kan man se både #rockasockorna och #lotsofsocks på sociala medier.  Den 21 mars 2018 är det nämligen dags att  rocka sockorna ! Initiativet har blivit ett sätt att stå upp för alla med Downs syndrom och hylla våra olikheter. Rocka sockorna går ut på att ta på sig omaka par och på så sätt väcka uppmärksamhet - ett enkelt sätt att inleda en diskussion om dagen.  Jag själv har ingen direkt anknytning till någon med Downs Syndrom och troligen skulle jag inte uppmärksamma dagen så mycket, men #lotsofsocks och #rockasockorna tycker jag är en suverän spot on-kampanj. Man har lyckats skapa ett fenomen som gör tröskeln lägre att ta upp ämnet och tala om olikheter - att det är helt ok att vara lite annorlunda och inte "så perfekt". Här kan man jämföra med tex kvinnodagen som snarare är en kommersiell fars och 90% av Finlands befolkning känner inte ens till varför kvinnodagen ursprungligen lyfts upp. Det är inte en och två gånger man hör "men när ordnas den internationella m...

Idag ska vi tala om Sociala medier och speciellt Instagram. Vad vi är intresserade av att se. Direkt i början vill jag erkänna att jag är en Facebook- och Instagramhora. Jag tar upp applikationerna så fort det blir en tyst stund bara för att fly verkligheten och får EGEN tid. Ledsamt, eller hur? Jag vet dock att jag inte är ensam om detta. Speciellt mammor med större ansvar för barn o hem lever i denna bubbla. Man gör allt för att ens en liten stund få fundera på sig själv, sina egna intressen eller absolut inget alls. Sociala medier är också ett sätt att bota sin ensamhet. När man inte har någon annan i just den stunden att berätta åt om barnens utveckling eller hur jäkla god frukost man äter, så delar man med sig av stunden. Och till det är sociala medier helt fenomenalt. Min bästa väninna lägger med jämna mellanrum videon och bilder på min guddotter och det känns som att jag får vara del av hennes vardag trots att vi bor 250 km ifrån varandra. Jag är otroligt tacksam för varje stund...