Egentiden som skild
Det är med drömmande ögon trötta mammor frågar mig alltid emellanåt vad kul vi hittar på med den bättre hälften när vi är på tumis. Den där egentiden vi har när barnen är hos deras pappa. Trötta mammors våta dröm; egentid.
Ja, nu är ju det faktiskt så att jag också är en trött mamma. I regel är det jag som vaknat med barnen om nätterna de senaste fyra åren (deras pappa hjälpte till det första året) så mitt svar är inget mer exotiskt än att jag sover. 90% av stunderna jag är utan barnen städar jag eller sover bort. Jag skulle gärna gå på teater, bio, konserter etc., men i regel är jag för trött för att släpa på rumpan någonstans. Vi köper hem lite god mat, lägger på en film och somnar på soffan. I dagsläget orkar jag inte ens länka runt gården för jag väntar för otåligt på att få sova. Knasigt eller hur?
Det positiva är att jag får fyra morgnar i månaden sova ut riktigt ordentligt. Jag kan vrida mig i sängen till kl. 11, äta sen frukost, ta en dusch och invänta barnen kl. 14. Mycket skönt. Jag vet ju också att den här perioden är omgående så nu lönar det sig att njuta av att få sova och sedan lägga fulla fokus på barnen när de är hemma. Som de flesta andra sakerna finns det ju även här en baksida. När kärnfamiljer delar på barnens uppmärksamhet 40/60, 50/50 med dagiset, delar vi skilda föräldrar denna tid på 4. 50% går till dagis och vi föräldrar får 25% var. Det finns alltid saker du inte får se eller uppleva fast du inte skulle vara upptagen eller vara på jobb. När barnen lär sig skriva, cykla, fyller år, klär ut sig till påskhäxor, går på kalas etc. Stunder som bara den ena får uppleva. Jag är tacksam för att jag får sova när det behövs, kan göra mina "egna grejer" och får inplanerad tumistid med honom, men man bör komma ihåg att denna egentid har ett hårt pris. All min egentid är tid bort från mina egna barn fast jag själv skulle vilja spendera tid med dem och uppleva saker tillsammans. Allting har sina sidor.
MhFh
Ja, nu är ju det faktiskt så att jag också är en trött mamma. I regel är det jag som vaknat med barnen om nätterna de senaste fyra åren (deras pappa hjälpte till det första året) så mitt svar är inget mer exotiskt än att jag sover. 90% av stunderna jag är utan barnen städar jag eller sover bort. Jag skulle gärna gå på teater, bio, konserter etc., men i regel är jag för trött för att släpa på rumpan någonstans. Vi köper hem lite god mat, lägger på en film och somnar på soffan. I dagsläget orkar jag inte ens länka runt gården för jag väntar för otåligt på att få sova. Knasigt eller hur?
Det positiva är att jag får fyra morgnar i månaden sova ut riktigt ordentligt. Jag kan vrida mig i sängen till kl. 11, äta sen frukost, ta en dusch och invänta barnen kl. 14. Mycket skönt. Jag vet ju också att den här perioden är omgående så nu lönar det sig att njuta av att få sova och sedan lägga fulla fokus på barnen när de är hemma. Som de flesta andra sakerna finns det ju även här en baksida. När kärnfamiljer delar på barnens uppmärksamhet 40/60, 50/50 med dagiset, delar vi skilda föräldrar denna tid på 4. 50% går till dagis och vi föräldrar får 25% var. Det finns alltid saker du inte får se eller uppleva fast du inte skulle vara upptagen eller vara på jobb. När barnen lär sig skriva, cykla, fyller år, klär ut sig till påskhäxor, går på kalas etc. Stunder som bara den ena får uppleva. Jag är tacksam för att jag får sova när det behövs, kan göra mina "egna grejer" och får inplanerad tumistid med honom, men man bör komma ihåg att denna egentid har ett hårt pris. All min egentid är tid bort från mina egna barn fast jag själv skulle vilja spendera tid med dem och uppleva saker tillsammans. Allting har sina sidor.
MhFh
Kommentarer
Skicka en kommentar