inför ESC!

Eurovision Song Contest - ett över 50 år fyllt underhållningsprogram fyllt med en mängd horribla och uppgjorda sånger, som väcker lika mycket hat som kärlek. För en kväll (syftar på finalen som väcker mest uppståndelse och tittarsiffror) förenas Europa och njuter av det som inte skadar någon: sång. Det finns de som anser ESCs tid vara förbi, men trots alla kriser i Europa genom åren är evenemanget en av de få saker som bara växer. Varför?

Glöm bidragen, som känns som repetition från ett tidigare år eller de dramatiska uppvisningarna för en stund och titta bortom arenan. ESC väcker känslor. Det ger nytt hopp. Det ger gemenskap.

För att inte göra blogginlägget för långt ska vi fokusera bara på några år tillbaka för att få en insikt i vad ESC kan ha för effekt på ett land.

1988 samlades 300 000 ester (hjepp, believe it or not) till ett evenemang under namnet "The Singing Revolution". Festivalen var en protest mot den nu forna Sovjetunionen. Landets ledning föll platt. Det går inte att skicka pansarvagnar och krigstrupper på en folkmassa som inte gör något fel. De sjöng ju bara. 1991 fick Estland sin självständighet igenom. En följd av otaliga liknande fenomen som sångfestivalen. När Estland vinner ESC ses de som ett fattigt baltiskt land med barbarer. Tom Finland spekulerar i  och förväntar sig att vi skall få arrangera ESC istället för Estland. Landet visar sig dock vara ett suveränt värd-land.

Några år senare vinner Ukraina. En revolution inleds. Den orange revolutionen. ESC representanten Ruslana avslutar sin sångkarriär efter vinsten och blir en frontfigur och stöttepelare i landets riksdagsval. Slutligen vinner demokratin och Ruslana blir den nya presidentens högra hand. Ännu tre månader innan ESC har man inget kontrakt med arenan, inga rum bokade och endast en bråkdel av förberedelsearbetet är avklarat. ESC går trots motgångarna mer än väl.

2007 vinner Serbien. Några år innan hade de otaliga strider med grannländerna angående vem som får ta del av ESC. Uppror som tog många människoliv. Serbien skickar slutligen år 2007 en lesbisk sångarska, som väckte uppmärksamhet. En gest för att göra en sådan extrem vinkling som möjligt. Tydligen var det helt rätt strategi för de kammar hem vinsten med sin emotionella sång.

Samma år förhör polisen i Azerbajdzjan sina invånare varför de gör landsförräderi och röstar på Armenien. Kampen har börjat.

År 2009 står Ryssland som värd. De bjuder på den dyrbaraste ESC-showen någonsin och invånarna jublar. Äntligen får de ta del av evenemanget som var förbjudet under Sovjetunionens tid. Ute på gatorna arresterar polisen demonstrerande bögar som kämpar för sina rättigheter så länge det sitter 3000 likasinnade innanför arenans runda kupol. Motstridigt? Vinsten hem tar homosexuella världens lilla guldpojke från Norge.

2010 ställer sig en ung tyska med accent på scenen i en svart kort klänning. Inga sceneffekter. Inga bakgrundsdansare. Inga akrobater. Inga kostymer. Ingen komplicerad show. Tyskland visade sig förenat igen efter sin kris med Berlin-muren och det uppdelade landet.

2012 Azerbajdzjan.
Hela ESC står under kris. Webbsidor måste stängas pga hackers. Demonstrationer. Politiskt krig. Hektiskt, men med erfarenhet av de tidigare åren vet vi att ESC kommer att överleva till nästa år. Frågan är bara vem som har politiska och samhälleliga känsliga frågor som behöver en liten puff av sångfestivalen.

Så alla ni som trodde att ESC bara förenar miljoner för bara en kväll följ med nyheterna. Man lär sig mycket om ett annat land. Jag tror också att de som deltar kommer i kontakt med livserfarenheter vi bakom tv-rutan aldrig får uppleva.

MhFh

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Konsten att koka ris

Framåt, framåt, framåt, framåt...

Ännu en text om ämnet som inte bör diskuteras