För tio år sedan

gick jag ut grundskolan. Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur länge en skolavslutning räckte eller vad man gjorde där, förutom plocka hem ett helt ok betyg och sjöng Den blomstertid, men nians avslutning kommer jag ihåg bättre än de andra. Min syster blev student samma år och det var kalas hela dagen. Jag bar en svart klänning med vita prickar, hade en äckligt lång och ful pannlugg och främst kommer jag ihåg när vi uppträdde med musikgruppen. Jag minns det så väl för det slutade med att jag fick sjunga solo med killarna som bakgrundskör när flickorna som valde sången I love Rock 'n' roll lyste med sin frånvaro under själva avslutning. Dessutom hade åttorna dåligt med solister så jag klev upp på scen med dem också. En riktig stjärna! Nja, inte riktigt, men då var det nog den blomstertid. 

Högstadiet var en fin tid. Jag inte bara gillade högstadiet, utan kan klassa det som en av de bättre perioderna i mitt liv. Mina föräldrar hade äntligen förstått att gå skiljt, jag hade växt till mig och blivit av med barnfetman och framom allt hade jag fått skinn på näsan och vägrade ta någon skit. Något som förvandlades till kaxighet när vi började gymnasiet. Jag var långt ifrån den populäraste flickan i skolan, men jag hade nog ett otroligt bra självförtroende. Speciellt det faktum att jag äntligen hade en kropp, som motsvarade en välmående tjejs, gjorde susen. Jag lyste. Jag trivdes. 

Vänkretsen exploderade under högstadietiden och även killarna började visa intresse för mig. Jag hade nog inget att klaga på. Förstås fick jag också bearbeta en hel del tråkigheter under högstadietiden, men jag tror det hände så mycket positivt då att jag klarat av att hantera händelserna mer än väl. Idag är tråkigheterna ett minne blott. 

Jag var snäll som tonåring. Uppförde mig (nästan) enligt regelboken. Jag drack ingen alkohol, presterade bra i skolan, gick runt med en nördgloria, kom bra överens med lärarkåren, blev vän med de utsatta. För tio år sedan såg jag mig redan som en affärskvinna, som reste mycket och levde ensam utan varken gubbe eller barn. Min dröm var att äga ett litet hotell med 10-12 rum, salong och kök, som serverade hemlagad god mat och nybakat bröd. 

Sommaren 2004 stärktes också mitt band till min syster. Vi satt uppe sommarnätter och lyssnade på "Sommaren i city"-låten på hennes laptop, chattade med mina vänner, lärde oss Balsam Boys sånger utantill. Tyvärr skulle vår kontakt svalna efter hennes flytt, men iom flickornas födsel för ett år sedan är vi tillbaka där vi var för tio år sedan. 

Skolavslutningen 2004 var på många sett en milstolpe i mitt liv. Då visste jag nog absolut inte vad som väntade mig, men jag levde i stunden och var öppen för världen. Något jag kan tacka mig själv för idag. tio år har gått så snabbt! Det känns som en evighet sedan, samtidigt som jag minns allt som igår. Ljuva ungdom <3

MhFh