Det är lika grönt på andra sidan

Då är jag här igen! Vi har spenderat hela dagen ute i trädgården med besök. Ljuuvligt väder! Kan ni tänka er att JAG säger något positivt om vädret? Jag gillar liksom inte riktigt varken sol eller värme.

Nu har det gått exakt en vecka med besök och lek varje dag. Piuh! Men det håller hjärnan i trim. Idag i solen diskuterad vi mammors attityder. Ja, det vill bli mest barnsnack när fyra mammor sätter sig en över en kopp kaffe och förbättrar världen. Det är så skönt med den här mini-mammabebis gruppen för det går att snacka ALLT! Idag tog vi då upp olika mammors sätt att uttrycka sig. 

Härom dagen talade jag med en mor om hur livet har förändrats sedan jag blev mamma. Sena utekvällar har blivit tidiga morgnar och alkoholen har bytts ut till mjölk och kaffe. Det sociala livet består främst av likasinnade dagdrivare och ibland känns det som om man inte har något gemensamt med sina "gamla" vänner längre. Man saknar sitt gamla liv, samtidigt som man har accepterat det nya. Det var ju ett val jag själv gjorde. Det jag reagerade på var att den här kvinnan svarade mig att jag måste ju förstå hur mycket bättre mitt liv har blivit när vi fick flickan. Min käk föll ner till marken. HÄH?!? Jag stod stum en sekund och funderade hur jag skulle svara på detta. Efter en mycket behövlig betänketid svarade jag sansat att jag hade ett mycket bra liv innan jag blev gravid också. 

Ibland blir jag nog irriterad på det ytterst konservativa mammorna som lever i en rosa fluff värld och tycker att livet är INGENTING utan barn.  Nu när jag är en del av gänget på andra sidan kan jag inte påstå att jag skulle vara lyckligARE för att jag har flickan. Jag älskar henne och gubben och jag har anpassat mig till situationen, men inte skulle jag vilja påstå att livet blivit just bättre. Som sagt. Jag hade ett mycket bra liv innan också. Mitt gräs är nog precis lika grönt på den här sidan som på den andra. Det där att ha barn handlar främst om val och möjligheter. Alla kan inte få barn och alla vill inte ha barn. Och så länge man kan inrätta sig och tycka om sitt eget liv, oberoende om utgångspunkt, så är man lycklig. Barn behöver ju inte betyda automatisk lycka. Du ska också kunna leva med barn och som en familj. Kan man inte det kan det innebära skilsmässa med kanske partnern i ens liv. 

Barn är ett ytterst känsligt ämne och hur du än gör dina val som mamma så finns det ALLTID någon som kritiserar dig för dina val. Bara några exempel är hurudan mat du lagar eller inte lagar, om du lägger ut bilder på sociala medier, hurudana sovrytmer barnet har, om ni är ute tillräckligt ofta... 

Speciellt förbjudet ämne är det där med trötthet. Får man säga högt att idag skulle jag helt enkelt inte orka spendera tid med mitt eget barn? Garanterat finns det någon som hänger sig upp på att man är en dålig mor om man vill ha egen tid. Samtidigt finns det de som tiger för de vill hellre ge en positivt image av sig själv. 

Jag har ibland funderat på om det är bra eller dåligt att skriva negativa saker på bloggen. Jag vill ju inte verka som en gnällpytta, men samtidigt är det så skönt att avreagera sig till döva öron. Allt som oftast kommer jag ju nog fram till det att jag vill vara mig själv i mina texter. Och sådan här är jag. Jag har mina stunder, samtidigt som jag nog också kan grubbla på något och kanske inte se allting från den ljusa sidan. Tyvärr blir det ju inte alltid skrivet om de positiva sakerna för när livet är som bäst sitter jag oftast inte vid datorn. Jag älskar att vara mamma, men jag gillade också mitt liv innan. Jag tror inte att lyckan endast gå en väg. Den delar sig nog på väg och färden kan fortsätta precis lika bra.

MhFh