Efterrätt?

Jag fixar gärna själv barnmat. Av olika orsaker. Jag vet vad jag serverar, det blir billigare och det blir, enligt mig, godare. När jag inte själv äter varken halvfabrikat eller mikromat ska jag nog inte servera sådant åt dottern heller dagligen. Några undantag i året kan man göra. Det är inte heller någon direkt stjärnfysik att koka barnmat så det blir som ett extra dagsprogram. Det passar mig. 

Jag söker ganska mycket efter recept på barnmat via sökmotorer och en sak har jag blivit och grubblat på. -Det här med efterrätt. Föräldrar serverar allt från puréer, frukter, muffins, glass, kvarg etc till sina små. Det är inget fel på att äta lite sött/nyttigt i samband med måltider, men det jag oroar mig för är att lillen vänjer sig vid att alltid få en efterrätt, vilket innebär i längden en extra kostnad. Dessutom blir jag ju också och fundera på om det finns risk för att hon börjar gilla sötsaker lite för mycket och blir en liten knubbis som jag var när jag var liten. Det är definitivt inget liv jag vill servera henne. Hur gör ni andra? Hur ofta är det ok att avnjuta en efterrätt? 

MhFh 



Kommentarer

  1. Kickan Style13 november 2013 kl. 17:15

    Efterrätt? Behöver dessa små sådant? Det har jag aldrig ens tänkt på. Här e det nog bara "saltig" puré som gäller och sen ibland lite fruktpuré som mellanmål. Jaa och fruktpuré lägger jag åxå på gröten.

    SvaraRadera
  2. Nonnu13 november 2013 kl. 18:06

    Jag har heller aldrig tänkt på att de behöver efterrätt, inte ens Lucas (snart 2,5) får efterrätt. Gjorde som Kiki, satte fruktpuré på gröten. O du har så rätt, det är roligt att göra egen mat. Väntar på att få börja mixa ihop mat åt lillfröken. Du ska göra som du vill och inte som alla andra. Ha det bra :)

    SvaraRadera
  3. Annika13 november 2013 kl. 20:46

    Vi har aldrig heller gett efterrätt åt lilla A. Varför ge åt henne när vi själva inte heller äter efterrätt. Som mellanmål har hon nog fått frukt och bärpureer, och på gröten.

    SvaraRadera
  4. Strösslet15 november 2013 kl. 14:27

    Det börjar luta mot att den här efterrättshysterin är en trend i Sverige. Skönt att min flicka inte är enda som blir "utan" efterrätt :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konsten att koka ris

Det där med att koka ris har aldrig varit min grej. Sedan träffade jag min sambo. Såhär kokar du det godaste riset. Kokt ris (4 port) 3 dl ris vatten Konsten bakom att koka ris är att tvätta riset. Skölj riset tills vattnet blir klart. Detta kräver 6-7 ggr byte av vatten. När riset är sköljt lägger du vatten i kastrullen, ungefär ett finger mer än rismängden. Koka upp under lock. När vattnet kokar lägger du plattan på ettan. Koka på tio min. Flytta sedan kastrullen från plattan och låt kastrullen stå 10 min. Notera att du får inte lyfta locket efter att du lagt det på. Inte ens för att kolla lite. När riset har stått är det äntligen dags att lyfta locket och du har det perfekta riset. MhFh
Läs mer

Framåt, framåt, framåt, framåt...

Tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen Framåt framåt framåt framåt Tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen Lunka på lunka på i min gamla kofta Lunka på lunka på i min gamla kofta Hade jag hade jag känger och galoscher Skulle jag skulle jag aldrig gå i toffler  Finns det något värre än att vakna mitt i natten och höra hur barnvisorna klingar i huvudet? NEJ!  På den  HÄR  sidan hittade jag 115 barnvisor, men jag kände nog inte igen många. Gör ni? Så fort vi kommer till landet i väst ska jag nog gå på jakt efter en sångbok och några böcker som man kan läsa till godnatt saga. Sådana lyser med sin frånvaro i vårt hem och jag skulle ju gärna både sjunga och läsa med flickan. MhFh 
Läs mer

Silverskedens betydelse

Trots att krabaten inte ännu tagit helt del av vårt vardagliga liv i sin egen person, hinner man fundera på ett och annat. T.ex. dop, gudföräldrar och dopgåvor är nu på tapeten. En gammal tradition är att man ger en dopsked med ingraverat födelsetid, vikt och längd, silverskedar, bägaren, smycken och annat värdefullt.  Kort beskrivet var silvret förr ett sätt att ge barnet ett startkapital, men hur många tänker på detta i dagens läge? Ger vi ännu en värdefull grej för att barnet ska klara sig eller gäller det mera att ge en tanke? Eller har gåvorna blivit traditionella saker man ger för att det hör till? Traditioner utan den egentliga ursprungstanken? Jag skulle vilja påstå att svaret på frågan "Varför ger du denna gåva?" för de flesta skulle röra sig om "för att de hör till". Det jag skulle vilja att vi frågar oss själva är: Varför hör det till? En liten kommentar till de blivande gudföräldrarna. Vi vill att våra barn får dopsked till dopet, gärna av famn
Läs mer