orsak till bitterhet

Emellanåt tänker jag nog att nu är det ju tusan vad jag har blivit negativ! Och jag vill inte tjata om de här samma sakerna, men senast idag tröstade jag mig själv med att jag har nog all orsak till att lägga ut hornen alltid då som då. 

I juni konstaterade jag att jag har ett hål på kommande och min tandreglering nertill borde putsas. Den samlar på sig tandsten och skall putsas regelbundet. I den här staden får man inget utan en årsgranskning. Det visste jag dock inte när jag ringde tidsbeställningen. Jag fick ingen tid till tandhygienisten. Istället fick jag en tid tills idag. Nu har fläcken hunnit bli ett hål och tandstenen olidlig att leva med. I och med att jag informerade mina krämpor vid tidsbeställningen tog jag för givet att de tog det i beaktande. Så idag satt jag 15 minuter i stolen så att tanten hann ta två röntgenbilder och konstatera precis samma som jag. Hål och tandsten. För det här får jag pröjsa 27,50 €. På köpet fick jag en NY tid för att lappa hålet och putsa tandstenen. Första till tandläkaren, andra till tandhygienisten. När? I FEBRUARI! Jag skulle ha kunnat sparat samhället ganska mycket om de direkt bokat en tid till hållappning och tandhygienist. För att inte tala om risken för inflammation jag går och bär på. Men nej. Anaggi med den här byråkratin. Nu överväger jag att ringa dejouren. Mycket fortare så.

Nå inte nog med det. 

I våras när jag fick veta att jag får mitt beslut om mammapengen i mars/april år 2014 föreslog FPA att jag skulle sänka min skatteprocent från 20%. Jag gick in till skattekontoret. Inte bara en gång utan flera före jag fick den hjälp jag behövde. Slutligen fixade dom ett nytt kort och skickade det till FPA. 

För ett par dagar sedan tyckte jag det var lustigt att över en tredjedel av min mammapeng gick till skatt. Förbenat, svor jag åt Radiokillen T och muttrade något om vårt samhället. Det var nog sista droppen att man redan skall ha mindre inkomster än under studietiden och sedan ännu betala så här mycket skatt på det! När man dessutom ska försörja lillungen. Så idag när jag kände mig passligt taggad ringde jag kassan och hörde mig för om allt är som det ska. Nej, svarade tanten och berättade att jag för tillfället betalar 40% skatt på min mammapeng. De har betalat ut fel procent för många månader. Dessutom visade det sig att skatteprocenten är för låg för de sista månaderna. Great. Så innan den 5 december ska de ha ett NYTT skattekort. Igen säg. 

Föräldrars dröm är att ungarna börjar studera samma som de själva eller specialiserar sig på medicin. Jag hoppas att vår lilla blir specialist på FPA och Skattekontorets regler och bestämmelser så att hon kan kringgå alla extra utgifter. Helt klart finns de ju massor med sätt så att man t.ex. kan få en 60 000 euros tjänstebil att åka runt med. Därmed tycker jag att det är skamligt att staten hugger halsen på oss låginkomsttagare. Tassarna bort från mina pengar! Ser ni inte att det redan är knapert nä inkomsterna sjunker med långt över hälften! 

MhFh