Livet i klänning

Efter att några nya barn börjat på dagis så har en av döttrarna fått för sig att det är "ok" att spotta på en annan person ifall man inte får sin vilja igenom. Hon har nog aldrig gjort det, men säger man nej är hon snabb på att inflika "...men då kan jag spotta på dig!". Nej. Ja, alltså det kan du, men nej. Det är INTE ok. Som tur har beteende minskat avsevärt och nu krävs det ytterst extrema situationer att hon ska ta till sig hotelsen, men jag blir ju och fundera ifall det ska gå in i hennes lilla skalle att man inte spottar på andra mänskor. Inte någonsin. Det är ganska mycket upp på tapeten just nu vad offentliga personer får för hotelser och väldigt ofta läser man att folk hotat med att våldta, mörda eller då spotta. Jag förstår att en vuxen mänska i obalans i frustration kan skicka åt någon annan att hen ska mördas eller våldtas ( är man såpass ostabil att man går till hotelser förvånar mig inget), men det här med spottande förstår jag inte. Liksom berätta...

När jag blev gravid med min förstfödda försökte jag tänka igenom alla tänkbara situationer jag kunde sättas i. Jag funderade på hur jag skulle klara mig ensam med barn, jag funderade på hurudant vårt parförhållande med hennes pappa kunde bli, jag funderade på hur mitt liv skulle förändras när vi skulle från två plötsligt bli tre. Jag frågade mig själv flera gånger vad som var det värsta som kunde hända mig, förutom att mista barnet, och jag kom alltid fram till samma sak. Att se honom med en annan kvinna.  Jag kunde inte föreställa mig den smärta jag skulle måsta gå igenom ifall han en dag skulle bestämma sig för att vi inte längre skulle vara en familj. Såhär tänkte jag ännu för ett år sedan. Den dagen han lämnade vår lilla familj. Idag vet jag bättre. Det tog mig inte länge att inse att vi inte var en match made in heaven, det var chocken och sämsta tidpunkten på året som fick mitt liv att stanna. Idag vet jag också att det svåraste med att vara skild är inte att se den andr...

SnapChat. So last season. Facebook. Kommunikationskanal för företag. SoundCloud. Still remember that one? Me neither. Företaget kämpar också med stora ekonomiska svårigheter och har utfört större sanktioner för att hålla sig flytande. Bloggar. The thing för 7 år sedan. Idag? No one gives a shit. På marknadsförings branschen måste man hålla sig up to date. 17-åringar slinker in i företag och sopar mattan framför de äldre som suttit för länge på skolbänken. De unga är hot stuff och får finare titlar än vad vi 30 åringar kunde drömma om för tio år sedan. Det gäller att inte förkalkas och sitta fast i gamla teorier. Det vi bestämmer idag är föråldrat imorgon. Det är alltid bra att planera och basera sina beslut på fakta, men sociala medier är ett av de få områden där planering och för laid back - inställning kan göra mer skada än nyttja. Dagens mänskor lever i nuet och de vill veta din åsikt direkt. Inte om fem timmar, inte imorgon eller nästa vecka. Helst redan igår. Här har också d...

Idag ska vi tala om ett ämne man sällan talar om, nämligen menstruation. Jag ska inte tala om mängder och färg utan fokusera på PMS (Premenstruell syndrom). När det blir tal om humörsvängningar har jag alltid sagt att hos mig märker man nog inget. Lider inte av något PMS och man märker inte när jag har någon kvinnovecka. Lite stolt och sådär mallig. Ni vet när man vill vara "lite bättre". De som känner mig vet ju dock att det här är allt annat än sant. Jag lider av värre humörsvängningar än gravida kvinnor. Själv har jag klassat det som en dålig egenskap hos mig själv. Häromdagen gjorde min pojkvän dock en helt annan bedömning. Han sa det så klockrent! "Kyllä minä tiedän että on taas kuun loppua. Sä syöt jatkuvasti, sulla on nälkä, mutta et halua syödä mitään, sulla on turvonnut olo, sun rinnat ovat kipeet ja kiukuttelet." Här har jag i femton år försökt intala mig själv att jag har kraftiga personlighetsdrag som humörsvängningar när jag i själva verket endast l...

Jag talade med min gamla klasskamrat för några månader sedan och till min stora förvåning öppnade hon sig om att hon aldrig riktigt känt sig bekväm med sig själv. Jag spärrade upp ögonen och lyssnade med stora öron på vad hon hade att säga.  Hon var troligen en av de sista jag sett som osäker. Den kvällen fick mig att fundera på mitt eget liv. Jag skrattade åt min pojkvän under vår Koli-resa under midsommaren att den vandringen var min Australien-resa. Stunden då man bara får gå i naturen med sina egna tankar och fundera på vad man egentligen vill. Eller snarare i mitt fall, leva så som jag vill. Hon la onekligen en snöboll i rullning och den har skapat en lätt känsla jag inte känt på länge. Den känslan kallas lycka.  Sedan barnsben har jag tänkt att karriär och framgång är det jag vill. Det ska vara välfärd, fina titlar och uppskattning. För gör man något annat uppskattas man inte i samhället. Det enda sättet att bli rik är att jobba på som en liten dåre och klättra uppå...

Nu kanske ni funderar vad tusan jag yrar, men idag tittade jag över semesterplanerna och fick helt grym PANIK! När utgångsläget är minutchema i tre veckors tid är det dags att säga nej. Under våren har jag talat med mänskor att "sedan under semestern...", men när "sedan under semestern.." förvandlats till att vi i praktiken borde vara på vift varenda jäkla dag från 7.7 till 31.7 så har jag bestämt mig för att vi gör INGET! Nä, nu ljög jag. Vi ska fara en natt eller två till min andra hälft, MEN utöver det ska jag göra det man bör göra under en semester; rensa blomlandet, springa runt i shorts, bada, baka, läsa, sova och äta sig fet. Och HUR skönt det ska bli! Det som gör semestern en aning utmanande i år är inte alla resor och utflykter man vill göra eller mänskorna man vill träffa utan den här semestern k...

Jag är super ivrig och väntar på hösten. Varför då kanske ni funderar när den ljuva sommaren knappt har börjat. Som ni märkt har jag varit ganska gnällig det senaste året på bloggen och jag har haft mycket att fundera på. Sådär kortfattat kan man nog säga att mitt liv har tagit en drastig vändning. Den största någonsin och det har tagit sin lilla stund att smälta "det nya jag". Från att ha planerat göra karriär, blev jag plötsligt mamma, försökte leva ett perfekt familjeliv och bygga upp eget företag. I höstas rasade min värld samman och jag stod med barn, hus, jobb, remont etc i mina händer. Jag har funderat och funderat och försökt ta mod att hopp ur ekkorhjulet. Vad vill jag prioritera, vad är jag villig att ge upp för flickornas skull och hur vill jag helt enkelt leva. Det har handlat om att finna en balans mellan mitt liv och deras och få det att gå ihop med hur man vill bo och vad man vill göra på fritiden. Jag har också fått fundera på vem jag är. Vem är jag? Vad nju...