Livet i klänning

I takt med att jag blir mera bekant med mammorna på de olika aktiviteterna vi går på med lillen, får jag höra historier om tappra mammor som klarar av vardagen med sjuka barn, drömmen om barn, missfall, sömnlösa nätter etc.. Jag är öppen med mitt liv, men samtidigt brukar jag inte börja med att berätta min egen livshistoria. Helt enkelt för att jag är från "den andra sidan".  När jag blev gravid var det horribelt att berätta åt folk att naturen trängt på det här barnet åt oss. Jag kände sympati för mina vänner som drömde om gubbe och barn, men saknade båda. Här slank jag in på ett bananskal och stötte rakt in i kar och baby. Jag skämdes att jag blivit med barn när mina vänner så tappert försökte skaffa barn. Jag kände en hatblick av mina vänner som mist sitt barn och här funderade jag på om jag alls var redo att bli mamma. Hela världen var en bubbla där jag var en minoritet. Jag hade skuldkänslor för att "jag fick allt" och mina vänner blev utan eller fick kämp...

Allt oftare gräver jag fram min gamla blogg. Helmis liv där Smulan var gästbloggare. Jag gillade den bloggen. Den började som en rolig dagbok under min tid i Dk. Sedan blev det mera en mer eller mindre en sann historia som man lätt kunde krydda upp med roliga detaljer. Allt var så fridfullt. Roligt och lättsamt. En fiktiv historia helt enkelt. Tills min mamma hittade bloggen. Jag fick brott att göra upp en ny. Jag var inte längre anonym! Jag fick panik för att vara helt ärlig. Mina vänner och okända läsare kunde läsa mellan raderna vad som var verklighet och vad som var påhittat, men plötsligt fick jag en oväntad kritiker. Jag blev oerhört försiktig. Tidigare hade inte varit någon skillnad vad jag skrev. Jag var Helmi, men tänk om mamma trodde att jag var lättfotad eller tänk om hon inte kunde urskilja på fantasi och mitt liv? Nu är det ju inte mammas fel att Helmi fick gå upp på hyllan ett tag, men det är nog inte lika lätt att skriva roligt när man inte är anonym och ibland tycker j...

Alla jobb jag har haft har gått ut på att jobba. När jag jobbade som sekreterare slet jag och räknade bort alla minuter jag spenderade för att pyssla eget. Surfade jag runt 15 minuter på sociala medier jobbade jag över en kvart. Jag irriterade mig på medarbetarna runtom mig, som planerade middagar, skrev ut på skrivaren en massa privata dokument, läste och skrev e-post, bloggade, läste bloggar, lunchade länge, beställde biljetter och frisörtider. De höll fem minuter längre kaffepauser för "de hade jobbat så effektivt". De talade skit om kunderna och gick hem lite tidigare. De hade ju jobbat så duktigt. Inte så konstigt att jag fick mera gjort under 2 månader med en 50% tjänst än vad den tidigare sekreteraren gjorde med en 90% tjänst på 2 ÅR.  Mina kolleger har sagt att jag har arbetsmoral för två och ibland känner jag mig för ambitiös, men jag är inställd på att visa mina arbetsgivaren att jag jobbar. Jag har alltid funderat hur folk hinner göra allting både arbetsrelate...

Så hette TV4s storsatsning flera år tillbaka. Serien har även rullat på finsk tv. En av storkaraktärerna Anders Sydborg, som blivit rik på skrot, visar i serien sitt mäktiga rosa slott. Huset var drömmen för honom och hans "perfekta" fru, som till vardags tog hand om barn och hästarna.  Nyligen fann jag dock slottet till salu? Det har varit till salu sedan år 2011.. Huset finner ni här:  Ållonö slott Paret lever tydligen idag på skilda håll. Finns ju lite utrymme i det här slottet. Någon som vunnit på lotto nyligen som behöver nytt hem? MhFh

Det bäst med att ha namnsdagen dagen innan födelsedagen är att man får kalasa extra länge. Smaskig långhelg! Man kan bjuda in många gäster (läs gästerna bjuder in sig själva), klämma i sig en massa godsaker och man känner sig som en prinsessa inte bara en dag utan oftast två eller tom tre! Jag klagar inte! Den här födelsedagen var det ovanligt många som hade möjlighet att fira undertecknad så jag bakade alla sju sorter. Vilket betyder att frysen är full av muffins, cupcakes, paj, bulla m.m som blev över. Jag blev en aning överbegeistrad. Erkänner. Huvudsaken dock att allting smakade. Ja nästan allting då. Vissa saker, som dagens tårta, krävde några omtagningar före jag lyckades baka ett tårtbotten som höll ihop tills jag fyllde den... Muffins, cupcakes, jordgubbsmoussetårta, minibullar, chokladhavrekex - all made by me. Ni kan gissa vad jag gjorde halva lördagen och söndag förmiddag.. Hallonmuffins med vitchoklad och chokladmuffins med färskost  Tranbär- och ...

In i det sista tar jag mig ut i väder som väder och tar mig fram genom stadens gator. Idag är vädret allt annat än solsken dock. Regn, regn och mera regn. Min vind-och regntäta rock är fenomenal, trots sin billiga peng. Byxorna likaså. Gummistövlarna ligger på baksätet i bilen så mina märkes second hand dojjor fick hoppa in. Jag kände mig välutrustad när jag steg ut genom ytterdörren. Vagnen såg ut som en festivalbesökare. Ni känner till de där genomskinliga engångskapporna? Ja ungefär så ser vårt regnskydd ut. Väl framme i butiken kände jag mig ändå dränkt. Ordentligt. Min huva blåste av flera gånger på vägen och regnet hade piskat glatt mitt huvud. Vattnet droppade ner från hårtopparna och rocken hade ändrat färgen från röd till mörkröd. Vilken känsla när man seglade genom butikshyllorna med vagnen i ena handen och en varukorg i andra. Efter sig lämnade man en flod av regnvatten. De andra affärsbesökarna var slipade ända ut i fingertopparna. Borstat snyggt hår, torra kappor oc...

När vi hoppar runt till country musik och trallar på samma steg om och om igen händer det ibland att man tappar bort sig i drömmarnas värld. Speciellt när vi dansar vals. Oh alala! Vilken dröm det skulle vara att dansa en line dance som bröllopsvals! Nå tillbaka till det väsentliga. I onsdags när jag trippade runt där på mina tår tittade jag i den stora spegeln, som spökar på väggen, och konstaterade att mitt hår är KORT. Jag saknar mitt långa hår MASSOR och jobbar tappert med att få det att växa. Med långsamma framsteg. Så när jag kom hem från dansen informerade jag åt Radiokillen T att jag vägrar att gifta mig innan mitt hår är långt för jag vill inte ha löshår. Nej jag är inte ytlig, men jag vet ju hurudan frisyr jag vill ha om det någonsin blir bröllop. Mycket enkelt :) Och det här MÅSTE vara någon obalans i hormonerna för jag skulle då ALDRIG gifta mig! Nu funderar jag redan på frisyrer. Jag som inte ens brukar lägga tid på att göra mycket mera än borsta manen.  ...