Min pojkvän har ett superkoll på CrossFit. En ny trend bland träningstokiga. Han tränar flera dagar i veckan och börjar bli i topptrim. Som en blivande valross kan jag ju inte låta bli att fundera på hur snygga han tycker att kvinnorna på samma kurs är så jag bestämde mig för att utmana mig själv. Inte bara för att återuppliva min "snygga" kropp utan också för att bevisa åt mig själv att jag kan förändra livsvanor samt leva hälsosamt. Därmed vände jag mig till min vän Nathalia. En stark kvinna, som inte bara lyckats skaka av sig tiotals kilon, hon har också blivit gladare, mer energisk och erkänt att hon en dag gav efter till frestelsen att tröstäta.
Nu är det då dags för "30 Days Shred" med Jillian. Jag ska försöka att inte skaka ut babyn. Dock vill jag inte ligga som en val på förlossningsbänken. En välhållen kondition lär underlätta..?
Det är aldrig för sent att återuppta träningen och därför börjar jag nu. Önska mig lycka till!
Det där med att koka ris har aldrig varit min grej. Sedan träffade jag min sambo. Såhär kokar du det godaste riset. Kokt ris (4 port) 3 dl ris vatten Konsten bakom att koka ris är att tvätta riset. Skölj riset tills vattnet blir klart. Detta kräver 6-7 ggr byte av vatten. När riset är sköljt lägger du vatten i kastrullen, ungefär ett finger mer än rismängden. Koka upp under lock. När vattnet kokar lägger du plattan på ettan. Koka på tio min. Flytta sedan kastrullen från plattan och låt kastrullen stå 10 min. Notera att du får inte lyfta locket efter att du lagt det på. Inte ens för att kolla lite. När riset har stått är det äntligen dags att lyfta locket och du har det perfekta riset. MhFh
Tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen Framåt framåt framåt framåt Tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen tillbaks igen Lunka på lunka på i min gamla kofta Lunka på lunka på i min gamla kofta Hade jag hade jag känger och galoscher Skulle jag skulle jag aldrig gå i toffler Finns det något värre än att vakna mitt i natten och höra hur barnvisorna klingar i huvudet? NEJ! På den HÄR sidan hittade jag 115 barnvisor, men jag kände nog inte igen många. Gör ni? Så fort vi kommer till landet i väst ska jag nog gå på jakt efter en sångbok och några böcker som man kan läsa till godnatt saga. Sådana lyser med sin frånvaro i vårt hem och jag skulle ju gärna både sjunga och läsa med flickan. MhFh
Trots att krabaten inte ännu tagit helt del av vårt vardagliga liv i sin egen person, hinner man fundera på ett och annat. T.ex. dop, gudföräldrar och dopgåvor är nu på tapeten. En gammal tradition är att man ger en dopsked med ingraverat födelsetid, vikt och längd, silverskedar, bägaren, smycken och annat värdefullt. Kort beskrivet var silvret förr ett sätt att ge barnet ett startkapital, men hur många tänker på detta i dagens läge? Ger vi ännu en värdefull grej för att barnet ska klara sig eller gäller det mera att ge en tanke? Eller har gåvorna blivit traditionella saker man ger för att det hör till? Traditioner utan den egentliga ursprungstanken? Jag skulle vilja påstå att svaret på frågan "Varför ger du denna gåva?" för de flesta skulle röra sig om "för att de hör till". Det jag skulle vilja att vi frågar oss själva är: Varför hör det till? En liten kommentar till de blivande gudföräldrarna. Vi vill att våra barn får dopsked till dopet, gärna av famn
Kommentarer
Skicka en kommentar