Pyjamas: egen design
I dagens min morgon fanns det ett inslag om tygtrck. Kvinnan, som till yrket är textilsslöjdslärare, berättade att det kommer tillbaka att folk är stolta över saker de gör själva och att hon hoppas på flere deltagare til sina kurser; tyg- och textiltryck, broderikonst samt sömnad av enkla modeller.
Speciellt den sistnämnda fick att minnas tillbaka till mina egna kunskaper i textilslöjd. Redan i ett tidigt skede märktes det att textilslöjd inte är min grej, vilket syntes genom att intresse för att sy något var väldigt lågt. Efter att ha producerat en mängd väskor (en av de få saker jag lyckades åstadkomma med någonlunda framgång) krävde vår handarbetslärare att alla skulle sy ett plagg. Omotiverad, som jag var, valde jag självklart att gå där ribban var lägst. Förstås med en liten realistisk plan. Mitt mål i alla ämnen har alltid varit att utgå från realistiska ideer. Jag valde att sy en pyjamas. Tyget var billigt och mönstren kunde ju inte vara svåra? Kanske jag till och med skulle använda den någon dag?
Trikåtyg, låga kunskaper i textilslöjd och en tankspridd lärare slutade bara med ett resultat. Jag vet att jag var större på den tiden. Vi talar om 76 kg fördelat på 161 cm. Skygg över min kropp, förbättrades dock inte min värld av att min lärare valde ett tyg som töjer samt för stora modeller. När jag gått ner i vikt slängde jag pyjamasen för den representerade en överviktig ogillad flicka vars lärare trodde att hon var 15 kg större. Idag grämer jag lite över att jag gjort mig av med den för alla som skulle se mitt misslyckande skulle få sig ett gott skratt.
Trots att jag förträngt min storlek och fetma i den åldern, har jag inte glömt den fjantiga modell jag trodde var fashion. Breda utsvängda byxben och ärmar direkt tagna från 70-talet. Dessutom var ett byxben så brett att 2 av mig gick in i det! Blusen representerade för korta ärmar sydda på en bred magkort potatissäck. Trådarna och krokfotssömmarna stod som utsmycknad. Med tanke på hur många missar jag gjorde i huslig ekonomi och hur jag lärt mig med åren tillreda mat, skulle det säkert inte krävas mycket träning för att också lära mig att sy. Tyvärr är inte mitt intresse ännu tillräckligt stort, men man vet ju aldrig. Tills vidare ska jag hålla mig till att skratta åt alla felsteg jag gjorde inom handarbete för snart tio år sedan.
Nu är det dags att packa!
MhFh
Speciellt den sistnämnda fick att minnas tillbaka till mina egna kunskaper i textilslöjd. Redan i ett tidigt skede märktes det att textilslöjd inte är min grej, vilket syntes genom att intresse för att sy något var väldigt lågt. Efter att ha producerat en mängd väskor (en av de få saker jag lyckades åstadkomma med någonlunda framgång) krävde vår handarbetslärare att alla skulle sy ett plagg. Omotiverad, som jag var, valde jag självklart att gå där ribban var lägst. Förstås med en liten realistisk plan. Mitt mål i alla ämnen har alltid varit att utgå från realistiska ideer. Jag valde att sy en pyjamas. Tyget var billigt och mönstren kunde ju inte vara svåra? Kanske jag till och med skulle använda den någon dag?
Trikåtyg, låga kunskaper i textilslöjd och en tankspridd lärare slutade bara med ett resultat. Jag vet att jag var större på den tiden. Vi talar om 76 kg fördelat på 161 cm. Skygg över min kropp, förbättrades dock inte min värld av att min lärare valde ett tyg som töjer samt för stora modeller. När jag gått ner i vikt slängde jag pyjamasen för den representerade en överviktig ogillad flicka vars lärare trodde att hon var 15 kg större. Idag grämer jag lite över att jag gjort mig av med den för alla som skulle se mitt misslyckande skulle få sig ett gott skratt.
Trots att jag förträngt min storlek och fetma i den åldern, har jag inte glömt den fjantiga modell jag trodde var fashion. Breda utsvängda byxben och ärmar direkt tagna från 70-talet. Dessutom var ett byxben så brett att 2 av mig gick in i det! Blusen representerade för korta ärmar sydda på en bred magkort potatissäck. Trådarna och krokfotssömmarna stod som utsmycknad. Med tanke på hur många missar jag gjorde i huslig ekonomi och hur jag lärt mig med åren tillreda mat, skulle det säkert inte krävas mycket träning för att också lära mig att sy. Tyvärr är inte mitt intresse ännu tillräckligt stort, men man vet ju aldrig. Tills vidare ska jag hålla mig till att skratta åt alla felsteg jag gjorde inom handarbete för snart tio år sedan.
Nu är det dags att packa!
MhFh
Kommentarer
Skicka en kommentar