vi barn- och hundvaktar
Häromdagen fick jag sitta barnvakt åt Ts syster-dotter. Riktigt kul att handskas med barn igen.
Vi lekte fisk-spelet ( jag hade ett likadant när jag var liten! eller var det min syster..?)
Hon lånade ett diadem åt mig när mitt hår hängde framom ögonen och hon visade sin nya leksak straight from MC Donalds Happy Meal.
Dock var den där ena förmiddagen riktigt tillräcklig. Fyra-år gammal prinsessa som älskar att skrika i falsett efter kattungar är nog inget för mig. Inte iaf ännu 24 h i dygnet 7 dgr i veckan.
Dagen efter försökte jag stifta bekantskap med Ts familjs hundar. Jag ville egentligen bara äta frukost, men det innebär att spendera tid med deras fyrbenta. Jag släppte ut dem och mutade in dem igen med lite knaku. Den större stackaren var riktigt rädd för mig.
Efter att jag fått hundarna in igen, matat i dem lite äpple och lugnat ner dem på mina egna metoder började jag fundera på hur mycket man får och vågar uppfostra andras barn och djur.
Här har jag ett par dagar tagit kommandot och betett mig som drottning i huset, men med vilken rätt egentligen? Ingen. Vill jag uppfostra barn och hundar ska jag skaffa egna. Det är inte min uppgift att berätta vad hundarna eller barnen ska göra. Det är inte heller min sak att blanda mig i hur ett barn ska vara.
Jag väntar med spänning att det ska födas eller adopteras barn i min umgänges krets så att jag få ser flera fina själar och personligheter. Dessutom måste jag göra mig av med mitt tävlingsinriktade uppmuntran och arme liknande disciplin innan jag skaffar egna! Andras barn kommer att bli fin fin träning!
MhFh
Hon lånade ett diadem åt mig när mitt hår hängde framom ögonen och hon visade sin nya leksak straight from MC Donalds Happy Meal.
Dock var den där ena förmiddagen riktigt tillräcklig. Fyra-år gammal prinsessa som älskar att skrika i falsett efter kattungar är nog inget för mig. Inte iaf ännu 24 h i dygnet 7 dgr i veckan.
Dagen efter försökte jag stifta bekantskap med Ts familjs hundar. Jag ville egentligen bara äta frukost, men det innebär att spendera tid med deras fyrbenta. Jag släppte ut dem och mutade in dem igen med lite knaku. Den större stackaren var riktigt rädd för mig.
Efter att jag fått hundarna in igen, matat i dem lite äpple och lugnat ner dem på mina egna metoder började jag fundera på hur mycket man får och vågar uppfostra andras barn och djur.
Här har jag ett par dagar tagit kommandot och betett mig som drottning i huset, men med vilken rätt egentligen? Ingen. Vill jag uppfostra barn och hundar ska jag skaffa egna. Det är inte min uppgift att berätta vad hundarna eller barnen ska göra. Det är inte heller min sak att blanda mig i hur ett barn ska vara.
Jag väntar med spänning att det ska födas eller adopteras barn i min umgänges krets så att jag få ser flera fina själar och personligheter. Dessutom måste jag göra mig av med mitt tävlingsinriktade uppmuntran och arme liknande disciplin innan jag skaffar egna! Andras barn kommer att bli fin fin träning!
MhFh
Kommentarer
Skicka en kommentar