Måttband vs vågen
Många kvinnor (men även män) är besatta av att väga sig. Jag har inte stått på en våg på i alla fall ett år, men är ganska medveten om vad jag ungefär väger. Största orsaken till att jag inte vägt mig är för att jag vet att jag har en tung benstomme och skulle se rent av anorektiskt ut om jag går ner en massa. Den andra orsaken är att jag trivs som jag är. En normal kvinna i en ung ålder. Lite former. Lite mage. Lite ben.
Det som jag däremot borde motivera mig till är att fixa musklerna. Just nu är åldern runt 54. Om jag inte börjar göra något kommer jag få all världens problem när jag faktiskt ÄR 54!
Nåh tillbaka till vikt minskning och att motivera sig. De flesta i min umgänges krets som klagar på vikten har som mål att de ska gå ner i vikt. Det var också mitt mål när jag var 10 år och rund som en liten köttbulle. Jag skrev min dagbok så länge jag grät tårar och önskade att jag skulle vara smal som mina klasskamrater. Min största önskan var att gå ner i vikt. Det här kämpade jag med ensam. Vändpunkten kom när jag började växa och hade motiverat mig själv tillräckligt mycket. Jag ville inte vara fet längre. Den större drivkraften var dock den att jag inte längre ville ha dålig kondition och behandlas som en astmatiker. Mitt mål förändrades från att gå ner i vikt till att kunna vara en av de andra. (man vill aldrig vara som alla andra, men det är inte roligt att vara röd i ansiktet efter 9 minuters uppvärmning och inte kunna ta del av alla aktiviteter. Kände mig utstött OCH visste vad de andra tyckte om mig. I den åldern är det ingen som tycker synd om en. De andra unga hånar en på grund av att alla vet att jag skulle ha kunnat vara som dem om jag bara skulle ha gjort något för saken. Lathet helt enkelt bodde i min kropp.)
Jag började med matdagbok, lämnade bort läsk, bullar, chips och allt onödigt. Jag skev upp allt som tangerade någon motionsformer och började cykla till skolan. På fritiden gick jag en superdyr hip hop- och breakdance kurs (jag kan aldrig tacka mor nog för att hon lyckades skrapa ihop pengar till den!) och kilona rasade på ett par månader. Plötsligt syntes revben, strukturer på händer, höftben och mina kindben. Jag var världens lyckligaste tonåring! Jag hade förvandlats från den fula ankungen till en riktigt söt tös som killarna började visa intresse för!
Mitt syfte med den här berättelsen är inte att skryta om hur duktig jag var. Det jag vill säga är att ibland behöver vi se saker från ett annat håll. Glöm det där med att "jag måst gå ner i vikt" och fundera vad du egentligen vill uppnå. Vad har jag att vinna? För de flesta är det att få ett hälsosamt liv, men det är inte alltid tillräckligt motiverande. Lägg som mål något annat. Kanske springa ett maraton? Cykelfärd med barnen på sommaren? Spela fotboll med vännerna? Kunna lyfta en viss vikt på gymmet? Shoppa och bära på tunga kassar UTAN att bli röd i ansiktet och svetten rinner? För mig var det respekt från mina klasskamrater.
Och en sak till. Skippa det där med vågen! Börja mäta dig istället med ett måttband. Att se på siffror på en våg som inte förändras kan vara otroligt deppigt om fett bytts ut till muskler! Däremot ser du direkt när cm försvinner från kroppen och du får en fastare kropp!
Huvudsaken är att vi är lyckliga, men om du inte är bekväm med något är det bara du själv som kan förändra det. Allting handlar om sin egen vilja. Lycka till!
MhFh
.jpg)
Det som jag däremot borde motivera mig till är att fixa musklerna. Just nu är åldern runt 54. Om jag inte börjar göra något kommer jag få all världens problem när jag faktiskt ÄR 54!
Nåh tillbaka till vikt minskning och att motivera sig. De flesta i min umgänges krets som klagar på vikten har som mål att de ska gå ner i vikt. Det var också mitt mål när jag var 10 år och rund som en liten köttbulle. Jag skrev min dagbok så länge jag grät tårar och önskade att jag skulle vara smal som mina klasskamrater. Min största önskan var att gå ner i vikt. Det här kämpade jag med ensam. Vändpunkten kom när jag började växa och hade motiverat mig själv tillräckligt mycket. Jag ville inte vara fet längre. Den större drivkraften var dock den att jag inte längre ville ha dålig kondition och behandlas som en astmatiker. Mitt mål förändrades från att gå ner i vikt till att kunna vara en av de andra. (man vill aldrig vara som alla andra, men det är inte roligt att vara röd i ansiktet efter 9 minuters uppvärmning och inte kunna ta del av alla aktiviteter. Kände mig utstött OCH visste vad de andra tyckte om mig. I den åldern är det ingen som tycker synd om en. De andra unga hånar en på grund av att alla vet att jag skulle ha kunnat vara som dem om jag bara skulle ha gjort något för saken. Lathet helt enkelt bodde i min kropp.)
Jag började med matdagbok, lämnade bort läsk, bullar, chips och allt onödigt. Jag skev upp allt som tangerade någon motionsformer och började cykla till skolan. På fritiden gick jag en superdyr hip hop- och breakdance kurs (jag kan aldrig tacka mor nog för att hon lyckades skrapa ihop pengar till den!) och kilona rasade på ett par månader. Plötsligt syntes revben, strukturer på händer, höftben och mina kindben. Jag var världens lyckligaste tonåring! Jag hade förvandlats från den fula ankungen till en riktigt söt tös som killarna började visa intresse för!
Mitt syfte med den här berättelsen är inte att skryta om hur duktig jag var. Det jag vill säga är att ibland behöver vi se saker från ett annat håll. Glöm det där med att "jag måst gå ner i vikt" och fundera vad du egentligen vill uppnå. Vad har jag att vinna? För de flesta är det att få ett hälsosamt liv, men det är inte alltid tillräckligt motiverande. Lägg som mål något annat. Kanske springa ett maraton? Cykelfärd med barnen på sommaren? Spela fotboll med vännerna? Kunna lyfta en viss vikt på gymmet? Shoppa och bära på tunga kassar UTAN att bli röd i ansiktet och svetten rinner? För mig var det respekt från mina klasskamrater.
Och en sak till. Skippa det där med vågen! Börja mäta dig istället med ett måttband. Att se på siffror på en våg som inte förändras kan vara otroligt deppigt om fett bytts ut till muskler! Däremot ser du direkt när cm försvinner från kroppen och du får en fastare kropp!
Huvudsaken är att vi är lyckliga, men om du inte är bekväm med något är det bara du själv som kan förändra det. Allting handlar om sin egen vilja. Lycka till!
MhFh
Kommentarer
Skicka en kommentar