Livet i klänning

Det bästa beslutet jag tagit under hela min livstid är att tappa ner och i princip radera allting från min dag förutom mina döttrar. Sedan har jag sakta men säkert byggt upp relationen med vänner, dagis, jobbet, hemmet, allting som berör mig på något sätt. Jag har ännu många spännande personer jag ska ta upp kontakten med och upplevelser jag vill hinna med, men jag är betydligt mer harmonisk i kroppen. Det finns inte många måsten. Något som är så extremt viktigt med småbarn. På tal om småbarn. Orsaken varför jag känner mig så otroligt skör idag är att min yngre dotter fyller 3. TRE ÅR! Liksom huxflux vart for den tiden?!? När den äldre fyllde tre var hon så otroligt goer och precis som sin syster är lillasyster minst lika rolig. Men när storasyster fyllde år fanns det ännu en bebis i huset. Nu slog det mig att lillasyster blir bara äldre och den söta bebisåldern är snart förbi. Nu börjar de vara stora flickor, som börjar kunna en hel del och man har djupare diskussioner med. Ändå kän...

Min förstfödda fyller 5 i maj. Fem! FEM ÅR! Jag kan knappt fatta att hon är så stor redan! Den yngre igen fyller 3. Så nu sitter jag och gnuggar mig i ögonen och skrapar mig i huvudet; vad ska jag hitta på till deras födelsedagar. Deras far med familj överöser dem med leksaker så jag försöker köpa kvalitet istället för kvantitet. Jag får tacka gudarna för att de är barn som uppskattar innehållet istället för mängder av paket för det gör det också roligare att skaffa något lite större och lite bättre. Som många vet fasar jag också för den dagen vi ska tömma huset så jag undviker att fylla huset mer. Senaste år fick min förstfödda en cykel och en vattenflaska av mig till födelsedagen. Cykeln hittade jag begagnad, men den var i toppskick. Flickan hoppade av glädje och ville genast ut och testa den. Hon skulle nog cyklat hela sommaren, men det var lite problematiskt med en lillasyster som inte riktigt hängde med. Så nu tänkte jag att jag skulle ge eHn Puky åt den yngre. Lillasyster är an...

Idag kan man se både #rockasockorna och #lotsofsocks på sociala medier.  Den 21 mars 2018 är det nämligen dags att  rocka sockorna ! Initiativet har blivit ett sätt att stå upp för alla med Downs syndrom och hylla våra olikheter. Rocka sockorna går ut på att ta på sig omaka par och på så sätt väcka uppmärksamhet - ett enkelt sätt att inleda en diskussion om dagen.  Jag själv har ingen direkt anknytning till någon med Downs Syndrom och troligen skulle jag inte uppmärksamma dagen så mycket, men #lotsofsocks och #rockasockorna tycker jag är en suverän spot on-kampanj. Man har lyckats skapa ett fenomen som gör tröskeln lägre att ta upp ämnet och tala om olikheter - att det är helt ok att vara lite annorlunda och inte "så perfekt". Här kan man jämföra med tex kvinnodagen som snarare är en kommersiell fars och 90% av Finlands befolkning känner inte ens till varför kvinnodagen ursprungligen lyfts upp. Det är inte en och två gånger man hör "men när ordnas den internationella m...

Idag ska vi tala om Sociala medier och speciellt Instagram. Vad vi är intresserade av att se. Direkt i början vill jag erkänna att jag är en Facebook- och Instagramhora. Jag tar upp applikationerna så fort det blir en tyst stund bara för att fly verkligheten och får EGEN tid. Ledsamt, eller hur? Jag vet dock att jag inte är ensam om detta. Speciellt mammor med större ansvar för barn o hem lever i denna bubbla. Man gör allt för att ens en liten stund få fundera på sig själv, sina egna intressen eller absolut inget alls. Sociala medier är också ett sätt att bota sin ensamhet. När man inte har någon annan i just den stunden att berätta åt om barnens utveckling eller hur jäkla god frukost man äter, så delar man med sig av stunden. Och till det är sociala medier helt fenomenalt. Min bästa väninna lägger med jämna mellanrum videon och bilder på min guddotter och det känns som att jag får vara del av hennes vardag trots att vi bor 250 km ifrån varandra. Jag är otroligt tacksam för varje stund...

Det här rummet har inte många sätt. Det beror främst på att det ligger i källaren och bakom kameran finns det sk romurummet. Dvs hörnet dit all skit samlar sig som man inte vet vart man annars ska lägga och man hoppas på att gå igenom i något skede. Källaren är ganska mörk, men som tur finns det bra med belysning och den förra ägaren har valt fina material när de renoverat gången. Här har jag egentligen inte gjort något annat än tvättat golvet, lagt in en matta och en blomma. Främst faktiskt för min egen trivsel. Blev ju ganska mysigt med ganska lite, med saker som redan fanns hemma. MhFh

För nästan ett år sedan inledde jag ett projekt jag äntligen fått färdigt. Jag tog itu med listerna i trappan. När vi köpte huset la jag inte märke till att när väggarna målats i trappuppgången hade man inte täckt för listerna och de var riktigt klottiga av målfärgs-prickar. Det var egentligen först när jag blev ensam i huset som jag vågade och förstod att det här huset är VÅRT och jag FÅR måla vad jag vill. Vill jag riva ner en vägg kan jag tom göra det. Så en förmiddag tog jag fram pensel och färg och började slipa. Först hade jag bara tänkt måla "övre sidan" (den lilla smala biten ovanpå listen), men slutligen målade jag hela listen. Och bra så för slutresultatet blev mycket fräscht och ljust. Städigt helt enkelt. Trapporna är slitna, men nu ser de betydligt trevligare ut och mera klassiskt "slitna" av åldern. Troligen kommer ju nästa ägare slipa upp och måla dem, därför lämnar vi dem omålade. MhFh Före Efter

Idag ska jag bjuda på något annat än remont, nämligen ett recept vi testade på igår.  Jag har själv fattat upp ögonen för brysselkål på äldre dagar och den andra hälften har redan under vintern tillrett smakliga rätter med just brysselkål. Igår var det min dag att fixa middag och jag hittade brysselkål passligt på erbjudanden. MhFh