internet - en möjlighet eller hatfyllt arkiv?

"Jag tänker inte publicera några bilder på mitt barn på Facebook sedan! Och tammitusan den som postar något på min vägg om barnets födelse innan jag själv hunnit göra en status om det!"

Så här uttryckte jag mig för ganska jämt 8½ månad sedan när vi fick veta om graviditeten. Vägg-gratulationerna löste jag med att göra väggen privat. Därmed publiceras inget där innan jag godkänt det. Det andra problemet kvarstår. 

Min pojkväns första reaktion var något i stil med "skäms du över vårt barn?" när jag nämnde att barnet inte kommer ta över mitt FB-konto. Nej det gör jag verkligen inte. Eget barn är alltid sötare än alla andras och nu har vi ju faktiskt lyckan att vi fått ett extremt sött barn. Jag skulle gärna dela med mig dagligen bilder på alla supereleganta miner hon levererar, men jag är skeptisk till hur internet egentligen fungerar. 

Endera är internet en fenomenal kanal för att dela med sig av barnets utveckling och dagliga lustigheter. Skulle jag ha ett fungerande Twitter-konto skulle den innehålla allting mellan varför man slungar ut vagnen på vägen först när man ska korsa den till hur snabbt blöjan fylls med bajs. Även Instagram-kontot skulle vara välfyllt med bilder på vår sockertopp <3 Alla mina nära och kära som använder sig av internet skulle komma närmare vårt barn och inte bara vi föräldrar skulle glädjas av barnets framgångar. 

Den mörka sidan eller något av motsatsen till internet fagra sidor, är lite mera en gråzon. 

Jag är en aning konservativ. Eller ganska mycket tror jag mina vänner skulle vilja tillägga. Därför vill jag hellre överbeskydda min dotter än att vara för frispråkig. 

För det första kan jag inte med barn som är nakna. Bilder på bebisar utan kläder eller småbarn som springer utan simdräkt på den allmänna badstranden väcker starka känslor hos mig. Det finns ju massor med pedofiler! Behöver jag säga mer? Jag vill inte lägga ut bilder på internet för man vet aldrig vem som använder dem och till vad. 

Det andra jag vill lära mitt barn är att man är själv kung över sin egen kropp. Jag täcker hellre in henne med för mycket kläder än för lite tills hon är stor nog att göra sina egna beslut. Sedan om hon i äldre ålder väljer andra alternativ är det hennes sak, men hon ska veta att det är hon själv som bestämmer. Så alla som motsätter sig att flickbarn använder bikinis: Jag väljer inte baddräkt för att skilja henne från killar. Jag vill inte att hon blir van med att gå med brösten bara innan hon är själv bekväm med det.

För det tredje, vilket delvis är den största orsaken till varför hon varken finns som en del av mitt Fb-konto eller som roliga historier på bloggen, är hennes rätt till ett privatliv. Vem är jag att berätta åt hela världen svart på vitt hennes dagliga rutiner eller lägga ut hennes babybilder?  Jag har själv fått välja vilka bilder jag publicerar i jättehavet där allting arkiveras för evigt och vad jag delar med mig av om mig själv. Jag vill ge henne samma rättighet.

Ni må kalla mig försiktig, men när det gäller mitt eget barns säkerhet är jag inte redo att ta större risker. Jag är också medveten om att det finns de av er som inte väljer som jag och ser internet mera som en möjlighet. Det gäller för var och en av oss föräldrar att bygga upp vår egen relation till vårt barn och leva med våra beslut. Det kan ju hända av vår dotter inte alls tackar mig, utan frågar varför jag hållit henne undangömd. Det får framtiden visa. I väntan på den dagen..

MhFh