Den gnälliga käringen

"Du e allmänt negativ till det mesta nowadays :P" 

Den bittra sanningen. Jag vet. Och det märks. Jag vill inte tala med mina vänner för jag känner mig jätte gnällig. Säpinä är på semester.

Därför lider också bloggen av en massa ointressanta och livlösa blogginlägg. Samtidigt vet jag att det bara är jag själv som kan ändra på det. Just nu har jag bara isolerat mig och vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur träsket. 

Orsak?

UTTRÅKAD!

Att vara hemma med en baby som sover är leidon. Jag är tacksam för att hon är snäll och härlig, men jag har inget sällskap och jag njuter inte av att inte ha något vettigt att göra. 

Jag byker, städar, lagar mat, bakar, ordnar i hemmet, men nu är det ju bara så att allt det här gjorde jag när jag var på jobb också. Jag saknar mitt arbete något otroligt. Att komma bort hemifrån. Få känna en stress och press. Ha någon som förväntar sig något av mig. Något annat än att mata ungen och byta blöja på henne alltså. Vara produktiv. KOMMA IGÅNG! Det är inte samma sak att drischa på stan eller träffa kompisar. Det är också roligt, men att arbeta ger ett resultat. Hjärnaktivitet. Det tar mig också otroligt i pannan att inte få fara ut och länka..   

Förstå mig inte fel. Jag älskar min dotter och att vara mamma, men det är inte ett jobb. Det är en livssituation. Något jag ännu måste anpassa så att det passar mig. 

Jag är ledsen för att jag inte är bättre sällskap.. 

MhFh