Livet i klänning

Många kvinnor (men även män) är besatta av att väga sig. Jag har inte stått på en våg på i alla fall ett år, men är ganska medveten om vad jag ungefär väger. Största orsaken till att jag inte vägt mig är för att jag vet att jag har en tung benstomme och skulle se rent av anorektiskt ut om jag går ner en massa. Den andra orsaken är att jag trivs som jag är. En normal kvinna i en ung ålder. Lite former. Lite mage. Lite ben.  Det som jag däremot borde motivera mig till är att fixa musklerna. Just nu är åldern runt 54. Om jag inte börjar göra något kommer jag få all världens problem när jag faktiskt ÄR 54! Nåh tillbaka till vikt minskning och att motivera sig. De flesta i min umgänges krets som klagar på vikten har som mål att de ska gå ner i vikt. Det var också mitt mål när jag var 10 år och rund som en liten köttbulle. Jag skrev min dagbok så länge jag grät tårar och önskade att jag skulle vara smal som mina klasskamrater. Min största önskan var att gå ner i vikt. Det h...

Alltid.  Vill vi något tillräckligt mycket får vi saker att gå ihop. Vi uppnår mål. Vi kommer över svåra trösklar i livet.  Vi fortsätter leva med det som är menat. Kom ihåg. Allting har sin mening och det blir bra till slut. Våra intressen styr vår vilja. Bakom varje hörn finns en ny möjlighet. Bara för att vi inte tar tag i den första betyder det inte att det inte skulle komma flera tåg. Det passade inte oss tillräckligt bra bara att åka med första bästa.  Min vilja och passion är en stark drivkraft för tillfälle. Frågan är bara om den är tillräcklig för att förverkliga en av de bästa idéerna jag någonsin kläckt? Låt oss se om en par dagar när dammet har lagt sig och den första entusiasmen förvandlats endera till brinnande glöd eller en släckt brasa.  MhFh 

Min pojkvän är kräsen när det gäller mat. Själv har jag alltid klassat mig som all-ätare. Min kost under barndomen bestod mycket av halvfabrikat och snabbmat. Man blev van med konstgjorda smaker. Igår agerade jag hurtigbulle och cyklade till jobbet. Jag cyklade till och med några kilometer extra! Så kan det gå ibland när man inte kollar upp körrutten på förhand.. Nå men i alla fall. När jag äntligen var hemma igen ville jag göra mat, men hade ganska lite färska råvaror hemma. Eftersom jag också var lite småtrött efter cykelfärden så jag tänkte att låt oss köra en färdig sås i curry-smak. Yum! Bara att värma upp. En av mina favoriter när jag var liten. Riktigt gott! Men fakta är ju att halv-fabrikat ÄR inte gott! Min besvikelse var enorm när jag tuggade igenom den plastiga såsen som innehöll konstgjorda ämnen och ett par slimsor av rest-grönsaker av sämsta kvalitet. Hela upplevelsen gjorde mig så uppskärrad att jag var tvungen att fara ut på en fem km länk för att lugna ner mig. Se...

Häromdagen fick jag sitta barnvakt åt Ts syster-dotter. Riktigt kul att handskas med barn igen. Vi lekte fisk-spelet  ( jag hade ett likadant när jag var liten! eller var det min syster..?) Hon lånade ett diadem åt mig när mitt hår hängde framom ögonen och hon visade sin nya leksak straight from MC Donalds Happy Meal. Dock var den där ena förmiddagen riktigt tillräcklig. Fyra-år gammal prinsessa som älskar att skrika i falsett efter kattungar är nog inget för mig. Inte iaf ännu 24 h i dygnet 7 dgr i veckan. Dagen efter försökte jag stifta bekantskap med Ts familjs hundar. Jag ville egentligen bara äta frukost, men det innebär att spendera tid med deras fyrbenta. Jag släppte ut dem och mutade in dem igen med lite knaku. Den större stackaren var riktigt rädd för mig. Efter att jag fått hundarna in igen, matat i dem lite äpple och lugnat ner dem på mina egna metoder började jag fundera på hur mycket man får och vågar uppfostra andras barn och djur. Här...

Nämen NEJ vad de är SÖTA! Tänk om alla barn skulle konstant vara sådana här istället för att emellanåt skrika i falsett eller se ut som grodor? MhFh

Minst en gång i livet måste varje kvinna ställa sig själv frågan "Vill jag ha barn". Är det ett livsval att bli mor? En del gör beslutet själv. Andra får leva med livssituationen. De kanske helt enkelt inte kan föda egna barn. Det vi ändå måst fundera på är om vi är redo att ta hand om en annan människa. Alternativen till att bli mor är många, så i grund och botten tror jag på att det en inställningsfråga. Vad vill JAG satsa på? Igår när vi diskuterade framtiden med T nämnde jag i förbifarten att det kan bra hända att han kommer att ha bättre lön än mig när vi har familj. "Det är väl klart", svarade han rappt. Lite feministisk som jag är och lägger tung vikt på jämlikhet blev jag stött av hans självklara svar.  "Varför skulle inte jag kunna ha bättre lön än dig?!?"    "Men gulle, jag är en man och om du vill vara hemma med barnen ska du kunna vara det".  Det handlar inte om att mannen är mera värd än kvinnan på något sätt. Det handlar...

Två veckor sedan: "Jag har inte liksom riktigt fattat ännu att det är sommar. Solen skiner, folk går i shorts och solglasögon. Skolbarnen har lämnat ytterrocken hemma och vinterkläderna är inträngda i förrådet. Själv går jag runt i yllesockor och byxor. Sommar. Redan? Tiden har gått så himla fort. Nu är det redan slutet av maj. Snart är det juni och vips innan vi vet om det så bär det av på Weekendfestival i Esbo. Såå jag längtar. Såå vad det ska bli kul! Innan dess dock ska vi se om jag lyckas flytta till huvudstaden och om det nappar med nya arbetsuppgifter. Så morgonen inleddes med länk. Snacka om att ha blivit fet sedan jag blev tillsammans med Radiokillen. Jag har godkänt nu att fettet på benen darrar när jag går, att gäddhänget ännu finns kvar och magen bländar åskådarna. Längre kan jag inte täcka in de osportsliga kroppsdelarna. Istället är de i tillsyn för alla när jag tappert försöker upprätthålla mina kroppsliga former. Lägger ni märke till något? Jag har blivit en...