För att sedan gå under jorden.

Alla människor klagar i något skedet över att deras älskade kompis inte längre syns till. Orsak: Kärleken. Förbannade fenomen som inte går att styra. Så vad beror det på att man plötsligt inte svarar i telefonen, finns på ansiktsbokens chat eller uppdaterar bloggen när det finns en bättre hälft i bilden?? Själv kröp jag ner i källaren under påsken och märkte inte ens att jag la ner mindre tid på de vardagliga sakerna som att texta med mina bästa kompisar. Min bortförklaring är att jag vill lära känna honom för att kunna avgöra om han är något för mig. Logiskt?

Jag tänkte på er flera gånger, men på något sätt lever man i en liten dimma att man inte vill komma bort från stunden. En kärlek, som håller, baserar sig på att man känner varandra och ger tid för att smälta den andra personens svaga sidor. Precis som vänskap kräver det tid att bygga upp förtroende. Vad är det då som gör att man kan lita på varandra och hur definierar man kärlek?

Nu efter att jag har spenderat fyra dagar med en kar som talar om en attraherande framtid kan jag inte hålla mig från att fundera på hur andra människor blir förälskade och hålls trogna. Är det bara att våga chansa och förlita sig på att man är menade för varandra? Finns det något som heter blixtkärlek eller handlar det egentligen om att vi människor manipulerar oss själva till att gilla den andra när vi inte gör något annat än talar om hur härlig den andra är? Gillar vi den andra faktiskt eller intalar vi oss om hur fenomenalt livet är tills vi inte ser andra möjligheter? 

Inlärning är ju repetition. Så om man umgås tillräckligt med den andra förvandlas man ju automatiskt till en kärleksfull rosa moln flygande varelse med VI-språk. Eller flyger jag på en annan färgs moln?   

MhFh

Kommentarer

  1. Kärlek i från första ögonblick finns!! Eller åtminstone känslan att de här kan bli jävligt bra!! <3
    Men allt grundar sig på att man vågar ta steget att ge en människa chansen och tiden. Vågar man inte de så kan man heller inte vinna... risken finns att man förlorar men man förlorar säkert om man inte vågar testa!
    Själv har man fått på fingrarna flera gånger, men i alla fall beror de inte på min insats... Jag satsar allt och kör med de regler att de jag inte kan godkänna att han sku göra så får inte jag heller göra... lika regler för alla. Synd bara så spelar ju inte alla med dessa regler! :(

    Men nu satsar jag igen allt, för inga idioter från de förflutna får föstöra mina chanser med denna härliga person jag nu lever med! <3 <3 <3

    kram från Pinklady på roserödamolnet i solnedgångens rosenrödalandskapet!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konsten att koka ris

Framåt, framåt, framåt, framåt...

Ännu en text om ämnet som inte bör diskuteras