Jag är en ganska social person. Babblar på som sista domedagen om ingen annan gör det och är inte rädd för att uttrycka mina åsikter om än det ena, än det andra. Nu när jag är hemma med Milli har jag bestämt mig för att hitta andra likasinnade i stan att umgås med. Projektet går lite trögt dock trots att jag går på både babyrytmik, gymnastik och annat riktat för sådana som jag. Jag tror den största orsaken till varför jag inte funnit någon mamma-kompis ännu är för att för det första har jag ganska mycket vänner. De finns inte alla här på orten, men jag ser till att påminna dem om att jag finns här. För det andra är mammor.. farliga. De är en helt egen kategori för sig. De gullas med sina ungar, lägger alla andra före sig själv och speciellt mammor, som tar med sina barn på all världens aktiviteter, sprudlar en viss energi som inte går att smitta av. Den bara finns där. Hela deras liv är deras barn. De skriver upp första gången bebben skrattar, gråter, svänger på sig, fotar alla...