Rastlösheten i politiken

Dags för lite politik snack igen.

Finlands sägs vara ett demokratiskt land, men ibland ifrågasätter jag hur demokratiska vi verkligen är.

Samlingspartiet tog den stora vinsten senaste val. J. Katainen fick äran att sitta som statsminister tills hans mandatperiod som partiordförande tog slut. A. Stubb tog över för det sista året och sedan bytet har vi fått läsa om ministerbyten, budgetförhandlingar, upprivna beslut etc. Ja, inte ens de beslut Katainen kört igenom verkar duga för partikamraten Stubb. I slutändan handlar det om individen och ministerns värderingar. Alla dessa ministerbyten, kortsiktiga beslut, som dessutom aldrig körs igenom, och eviga diskussioner som inte leder någon vart, väcker inte bara oro och rastlöshet utan rubbar också hela tron på politik. Jag önskar att speciellt ministrarna skulle våga satsa på de beslut som den tidigare regeringen beslutat om och genomföra förändringar till 100 istället för att ständigt hoppa hit och dit och förvirra hälften av medborgarna på vägen.

Varför är det så svårt för politikerna att samarbeta inom sitt parti så pass mycket att vi inte skulle behöva byta ministrar mitt i en ministerperiod? Varför finns det ingen tillit till deras företrädare så att man kan slå upp långsiktiga planer som körs igenom och får bära frukt?

För att inte tala om vilka förebilder dessa politiker är. Skit i dina så kallade vänner så länge dina egna intressepunkter kommer fram. Jag förstår att politiker skall ha egna åsikter, men som det är idag ser man mer politikers personliga synvinklar än ett snyggt samarbet som skulle få detta land på fötter igen. Förstår våra beslutsfattare alls hurudan bild de ger oss vanliga dödliga?

Jag skulle vilja se mera stabilitet och mindre byten och beslut, som dras tillbaka. Att göra saker till hälften är inte bara tidskrävande utan också kostsamt.

Jag önskar mig en regeringen som visar exemplarisk samarbetsförmåga, tar långsiktiga beslut som är väligenomtänka och jobbar för folket, inte för att förverkliga sig själva. Jag tvivlar dock på att jag någonsin kommer se en sådan regering, trots att jag ännu är ung. Har jag tappat tron på politik? Nej, men jag tänker inte som de som styr vårt land.

MhFh