Frissa-besöket from hell

Mitt efterlängtade frissa besök slutade inte riktig som tänkt. 

Allting började med att jag lite ledsamt klagade åt världens bästa pojkvän att jag aldrig sparar ihop pengar och skämmer bort mig med ett frissabesök. Jag tycker så mycket om mitt hår att de nästan är rädsla att någon inte förstår hårets betydelse i mitt liv, som håller mig borta. Till slut gick radiokillen T och köpte ett presentkort till julklapp åt mig. Jag tyckte 100 euro var långt över vad som behöver spenderas hos en frisör, men denna gång bet jag ihop, tackade och bestämde mig för att njuta av besöket. Jag menar - för 100 euro blir man ju redan riktigt fin i håret och jag förväntar mig nästan en shampoflaska på köpet. 

Det tog en par veckor innan jag fick en passlig frissatid och jag hoppades på att den fyra veckors långa väntan faktiskt skulle vara värt det. Slutligen fick jag en av bokad tid ett par veckor innan och beslutade mig för att inte säga något åt den andra hälften. Jag ville överraska honom med att vara riktigt snygg när han såg mig igen. 

Annat blev det. Närmare bestämt otaliga dagar som han inte kunde titta på mig. 

Jag har tidigare haft torrt och slitet hår, men frisörerna har alltid lyckats skapa liv i de utan att klippa det för kort. Så nu när hon frågade om hon får ta bort de slitna gav jag henne lov. Min önskan var långt jämnare hår som man får fast. Vi tittade på en färg och jag förstod att mina gamla älskade slingor skulle komma igenom så att det ser naturligt ut. Helfärgat ville jag absolut INTE ha. När hon påbörjat färgningen började jag lite fundera varför vi inte talat om någon frisyr ännu. Enda jag nämnt var att de skulle vara en lättskött frisyr och jag MÅSTE få håret fast. Jag var kanske lite glad också för att hon förstått mig. Hon fråga mig om hon får klippa våningar och jag tänkte att när jag nämnt att jag vill få håret fast så klipper hon inte det så kort att det hindrar min önskan. Efter att första toppningen var klippt var jag förskräckt. Det var så mycket längdskillnad mellan två våningar så att det såg ut som om jag hade hårförlängning. Jag bad henne klippa lite till och det blev bättre. 

Slutresultatet (både klipp och färg) var dock långt från vad jag själv trodde att det skulle bli. Håret är fult enfärgat och klippningen bedrövlig. Jag var så chockad att jag inte fick något ur mig och gick hem och grät. Min pojkvän tittade förskräckt på mig och frågade vad som hänt med mitt hår. När jag samlat mig själv ringde jag tillbaka och bad om en ny tid. Detta alltså några timmar efter att jag gått hem. Frisörskan lät överraskad och förstod inte alls vad som var problemet.

Under helgen frågade mina vänner vad som hänt med mitt hår och en (som inte visste om mitt besök hos frisörskan) tyckte att jag nu senast borde gå till frissan för att mitt hår blivit så slarvigt. Jag tycker det säger mer än väl hur jag såg ut i håret. På fyra dagar har jag inte fått en enda komplimang.  

Idag gick jag in och diskuterade saken. Jag ville ha randigt hår, men mest besviken var jag på klippningen. Tiden jag fick på torsdagen passade mig inte och nästa tid hon erbjöd var mig 15 mars. Jag frågade henne om hon kom emot något med priset iom att vi inte förstått varandra, men hon menade att slutresultatet var mitt eget fel och därmed skulle nästa besök kosta det normala 92 euro. Sedan jag ringde henne på torsdag beklagade hon inte en enda gång för att jag var missnöjd med resultatet och efter dagens diskussion är jag allt annat än motiverad än att gå dit igen. Jag har aldrig betalat så mycket för ett frissabesök och jag har aldrig vari så besviken på resultatet. Så nu för att fixa till det här får jag ta pengar från glasögonen jag har skrapat ihop en slant till. Dessutom skulle jag behöva en ny vinterrock när dragkedjan gick sönder idag. Den kan jag glömma. Och nej, tänker inte gå dit igen. Kundbetjäning är helt klar ett främmande ord i den salongen. Som tur är jag inte den enda som tycker det om man läser på diskussions-forum. 

Efter att jag gråtit i fyra dagar sa min pojkvän till slut att jag måste rycka upp mig själv och han betalar ett nytt frissabesök. Han vill inte se mig ledsen. Men det känns ju så fel! Det har gått oss en halv månads matbudget helt i sopkorgen och utgifterna bara växer ju närmare vi kommer den 14 maj! Det här frissabesöket kostar oss inte bara pengar. Mitt självförtroende är i botten, jag har tröstätit sötsaker och dessutom sliter jag på min andra hälft. Jag gör ju inget annat än gråter och sitter hemma för att jag vägrar gå ut bland mänskor.  

Om ni vill veta vilken salong jag talar om får ni gärna fråga. Jag rekommenderar den Inte! 

MhFh

Ni får ingen bild för jag kan inte se mig själv i spegeln. Ännu mindre vill jag ta bild på fanskapet.