Män är alltid pojkar

Jag och min syster var som yngre ivriga och flitiga användare av olika spelkonsoler. Det var den gråa lådan, supertuffa SEGA, Playstation 1 som snart blev den supersmala efterföljaren Playstation 2 för att småningom övergå till datorns magiska värld.  I tonåren tyckte jag att det var dags att ge upp mina kära vänner och i åldern av 20 var det knappt att jag rörde maskinerna förutom vid flytt. Att köra hejdlöst en rallybil genom tv-rutan var ju bara så omoget i den åldern. Eller var det? När den stora boomen att leka rock-band samt tävla inom olika sports-grenar med hjälp av olika utvecklade spelkontroller, plötsligt slog till som världens grej blev det tillåtet att släppa ut barnet hos den vuxna igen. Det var tankeverksamhets driftigt och motionshöjande. Gick fenomenet "coolt med spelkonsoler" dock för långt?

Mina manliga arbetskolleger, från åldern 29 till 52 spelar alla virtuella spel under sin fritid. Idag satt två män runt 30års åldern och valde att hellre fängslas vid den nya uppgraderingen av Angry Birds än att luncha i normalt takt och diskutera samhälleliga frågor. Jag hoppas på att det bara är min arbetsplats som har en viss nörd-magnet och att fenomenet inte är världsomfattande. Blotta tanken på att medelålders män hellre sitter och stirrar in i dumburken dagarna i ända än ser sig runt i naturen eller skaffar sig en mindre teknisk hobby är bara äcklig.

Dock måste jag erkänna att även jag bli upphetsad när jag ser en spelkonsol. Då och då är det ju helt ok att dricka öl o bli svettig om händerna så man lever in i spelet? Med betoning på ibland.

MhFh