Årets Besserwisser

Ja, så blev det abi-07. Jag flyttade från hemstaden med årets besserwisser-stämpeln i pannan. Det är inget jag är stolt över, men samtidigt förstår jag dem. Den tiden var jag ung och förväntansfull. Jag väntade på att flytta hemifrån och se världen. Möjligheten att sopa allt under mattan och börja om. Med tanke på omständigheterna mådde jag ju relativt bra. All frustration gjorde mig dock både virrig och bestämd. Dessutom var jag självcentrerad. Det fanns så mycket kaos i mitt liv att fast jag både ville och hade hjärta att ta hand om andra, var fokus i slutändan på mig själv. 

Ungefär så känner jag mig i dagsläget också. De största utmaningarna har kommit och gått. Jag har sett en hel del och lyckats ta mig igenom det, men inte alltid räckt till för mina vänner. Även på jobbet har jag lyckats gå in i ett hörn och förvandlats till något av ett måste istället för en trevlig arbetskollega. Men det är nu inte hela sanningen. Har aldrig riktigt känt mig som hemma med de människorna och tror inte de tycker de haft så mycket gemensamt med mig heller. Jag har aldrig varit entusiastisk över skvaller. Något som i slutändan förvandlats till att jag mer eller mindre känt mig både utfryst och ogillad. Min sista semester har gått åt till att hitta mitt professionella jag igen. Precis som jag fick finna mig själv efter ett dåligt förhållande. 

Om en vecka börjar jag ett nytt jobb. Jag är inte nervös eller spänd. Jag försöker fokusera på alla positiva saker det medför. De nya rutinerna oroar mig, men samtidigt får jag nya kolleger som väntar på att få jobba med mig. Den känslan är något otrolig. 

MhFh