Livet i klänning

Vi hade ca 1/3 av fisken kvar från gårdagens  Ugnstekta lax med potatismos  så idag blev det potatisgratäng av resterna. Potatis- och laxgratäng 6 medelstora potatis 1/3 purjolök 2 dl grädde ca 300 gram lax (alt. kallrökt lax går också att använda, msc/asc-märkt) 1/2 kruka dill nypa salt riven ost Lägg ugnen på 200 grader. Tvätta, skala och skiva potatisen riktigt tunt. Tvätta och skiva purjolöken. Lägg dem i en smord ugnsform. Lägg i fisken och blanda om. Häll på grädden, nypa salt och finhackad dill. Strö över osten. Gratinera i mitten av ugnen ca 30 min. Till det här koka vi morötter och det sista av broccolin. MhFh

Ugnstekt lax med potatismos Det där med att tillreda fisk är en konst i sig. Nu verkar det som att vi hittat ett recept som varken resulterar i kruttorr fisk eller rå sörja. Låt mig presentera: Ugnstekt lax på låg temperatur lax salt peppar lime Busenkel potatismos 12 medelstora potatis 1 msk smör 1,5 dl mjölk salt muskotnöt Sätt ugnen på 125 grader. Rensa eventuella ben från fisken. Lägg laxen i en ugnssäker form. Krydda med salt och peppar. Tillaga mitt i ugnen ca 40 minuter. Tvätta och skala potatis. Koka potatisen mjuk. Lägg i en klick smör och mosa sönder med elvisp. Häll i varm mjölk, lägg i en nypa salt och muskotnöt (försiktigt för den är superstark i smak). Vispa tills potatismoset är passlig konsistens. Ta laxen ur ugnen, krama ur saften av en halv lime på fisken och servera med kokt broccoli samt potatismoset. MhFh

Jag tänkte.. att jag sådär småningom skulle våga öppna bloggen igen. Varför? För att jag saknar att skriva. Jag saknar att lufta tankarna. Jag saknar mitt roliga jag. Jag saknar mitt goda språk. Jag saknar. Det där att bara låta texten flöda. Och sedan bli överraskad över att ha skapat något som låter helt vettigt. Eller som är  så roligt att jag själv börjar skratta åt mina tankar. Det kan ju också hända att det var så dåligt att det blev roligt. I alla fall. Nu. Kanske. Vi. Är TILLBAKA! För stunden i alla fall. Det fanns egentligen bara två orsaker till varför jag slutade. Den första orsaken till tystnaden var att jag slutade läsa bloggar själv. Vem bloggar liksom? Eller den ännu större frågan. Vem har tålamodet att läsa bloggar? Jag undrar sa flundran. Den andra orsaken var att jag kände att jag förvandlats till en så otrolig marrspik. En riktig gnällkärring som inte hade något positivt att komma med. Vem vill sprida sådan negativitet? Tack till de rådande tiderna...