Snälla vän, ta inte åt dig.

Alltid då och då får jag en rejäl utskällning av mina väninnor att jag säger saker som man inte bör. Jag har alltid varit känd för att inte hålla in utan berätta MIN åsikt ifall jag så känner för. Dock har jag märkt att alla i min bekantskapskrets klarar inte av det här. Ja, några är kanske lite underskattat. Ganska många är närmare sanningen. Jag tar själv illa upp ifall någon kommenterar något personligt, men jag har lärt mig skillnaden mellan vad som är personligt och vad som är allmän åsikt. Och jag garanterar att några av mina vänner kommer ta det här personligt fast det är en ALLMÄN åsikt. 

För några år sedan frågade en väninnan mig diskret ifall man kan snacka om vikt under tillställningen när det fanns några av mina överviktiga väninnor i bordet. Det var första gången jag reagerade på att folk funderar på vad som är passliga samtalsämnen. Nu menar jag inte att jag skulle själv tala före jag tänker, men för det mesta kör jag på om ämnen som känns naturliga och dyker upp. För det är ju så ett samtal flyter på? Eller?

När jag väntade vår förstfödda blev allting knepigt. Plötsligt väntade JAG av alla personer ett barn som mina väninnor så gärna hellre tagit. Mina känslor flummade från ena ändan till den andra och jag visste inte riktigt vad jag skulle tänka eller säga. Hela världen kändes så upp och ner. Det var ju inte SÅHÄR det skulle gå liksom. De få personer jag anförtrodde mig åt visade sig vara en riktig jackpott. En hade fått flera missfall, en kunde inte få barn och den sista hade mist ett barn. Ungefär då när man hade nämnt "Jag vet inte ifall jag kan/vill/borde behålla barnet" kände man värmen stiga i kroppen.. Så fel det kunde gå. Men kvinnan som inte kan få barn lärde mig något väldigt viktigt. Det att hon inte kan få barn är inte mitt världsproblem och ifall hon vill leva normalt med alla mänskor måste HON bearbeta sina känslor om saken. Jag kunde inte ta skuld för hur jag kände och tänka på vad hon kanske skulle vilja. Jag visste ju inte hennes bakgrund Och i det här fallet måste jag ju göra ett beslut utgående från mitt liv för jag kan aldrig leva hennes liv.

MIN åsikt är att det är otroligt komplicerat att föra ett samtal idag för folk är så otroligt lättirriterade och tar åt sig. Av singlar ska du inte fråga om pojk- och flickvänner för de kan ha kärleksproblem, kravproblem, problem att hitta den rätta eller andra problem. Frågar man när ett par ska gifta sig eller flytta ihop ger man dem stress. De har eventuellt pengaproblem, eller låneproblem eller andra problem och vad du än gör fråga absolut INGET om bebisar eller syskon av par för det kan såra någon eller ta problem av det att man frågar ifall de planerat flera barn.  Man ska helst också lämna bort all snack om uppfostran för det tar de flesta föräldrar som kritik fast de inte alls berör dem. Sen ska man inte diskutera jobb för någon kan vara arbetslös, problem att hitta jobb, ostabilt jobb, lågavlönat jobb eller andra problem. När det gäller vikt är det inte bra att ta upp samtalsämnen som hälsosam mat för då kan du såra någon med relationsproblem till maten, viktproblem, pengaproblem, andra problem eller annars bara klassas som arrogant. Träning går lite hand i hand där för någon kan ha motivationsproblem, teknikproblem, annat träningsprogram-problem, någon skada som orsakat problem, viktproblem eller andra problem. Pengar är för alltid ett förbjudet ämne. 

Så ibland funderar jag nog va man riktigt ska tala om med folk utan att de tar problem av det.. Vädret? Aj nej för jag MÅST ju gilla sommaren :) "Det gör ju alla". Att jag gillar vinter och kyla är ju ett PROBLEM.. 

Radiokillen T är en sådandär passlig kall kille och har lärt mig ett bra citat "Orka bry sig". Och det är precis det jag börjat göra.. Snälla låt ni också ibland en del saker gå in genom ena örat o ut genom andra istället för att hänga upp er på vad folk frågar.

MhFh