Livet i klänning

Jag och min syster var som yngre ivriga och flitiga användare av olika spelkonsoler. Det var den gråa lådan, supertuffa SEGA, Playstation 1 som snart blev den supersmala efterföljaren Playstation 2 för att småningom övergå till datorns magiska värld.  I tonåren tyckte jag att det var dags att ge upp mina kära vänner och i åldern av 20 var det knappt att jag rörde maskinerna förutom vid flytt. Att köra hejdlöst en rallybil genom tv-rutan var ju bara så omoget i den åldern. Eller var det? När den stora boomen att leka rock-band samt tävla inom olika sports-grenar med hjälp av olika utvecklade spelkontroller, plötsligt slog till som världens grej blev det tillåtet att släppa ut barnet hos den vuxna igen. Det var tankeverksamhets driftigt och motionshöjande. Gick fenomenet "coolt med spelkonsoler" dock för långt? Mina manliga arbetskolleger, från åldern 29 till 52 spelar alla virtuella spel under sin fritid. Idag satt två män runt 30års åldern och valde att hellre fängslas vid ...

Tackar tackar! Min förra blogg började kännas som ett avslutat kapitel så vad är bättre än att förnya sig med ett ansiktslyft. Vi kör inte bara ny adress utan ett helt nytt koncept. I framtiden kommer jag fortsätta att bidra med samhällsfrågor och dagliga underligheter, men främst av allt kommer jag att fokusera på det som tar mest plats i mitt liv. Har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Killar. Män. Bisin. Dudes. Kärt barn har många namn. Dessa härliga kreationer, som man bara inte kan låta bli att älska. Mina vänner tycker jag byter killar lika ofta som jag byter underkläder och anser sig behöva en man-ordbok för att hänga med vem som är vem. Jag ser inte männen som engångsvaror. Jag bara inte kan bestämma mig för om någon av dem är bättre än den andra. Då vi kommer till bakgrunden till denna blogg: Kan man tämja en vildkatt, som har grym beslutsångest med allting i detta liv från färgen på badrumsmattan till dagliga inköp för att inte tala om att stabilisera sig med ...